EDen direktsända debatten i onsdags kväll, om SN:s serie Den delade staden, visade att våra lokala Allianspartier behöver tala om integration med fler och starkare röster.
Paneldeltagaren Salah Aljamal lyfte en fråga som tyvärr föll mellan stolarna. Det finns en rädsla bland politikerna att tala om ämnen som halal/koscher-kött, kvinnlig och manlig omskärelse, delad simundervisning och slöjor. Politikerna duckar för frågorna hellre än debatterar, hävdade han.
Den kvinnliga omskärelsen är ett övergrepp som bottnar i kvinnoförtryck och ska mötas med nolltolerans. Den manliga omskärelsen är mindre i fysisk omfattning, men egentligen är det enbart en myndig individ som själv ska kunna ta det beslutet, utöver sådant som krävs av medicinska skäl. Slakt av djur ska följa de djurskyddsbestämmelser som finns, även importerat kött bör möta samma krav.
Skattebetalarna ska inte finansiera undervisning som uttalat segregerar pojkar från flickor, vare sig i bassäng eller utanför. Staten ska inte reglera medborgarnas klädsel, var och en väljer sin egen huvudbonad. Däremot ska den som förhindras att klä sig som hen vill, kunna få samhällets stöd och hjälp att komma bort från hotfulla hemförhållanden.
Nå, vad tycker Moderaterna, vad tycker Folkpartiet och Centern? Vad tycker Kristdemokraterna? Alliansen har lämnat en lucka i den lokala integrationsdebatten. Majoriteten av rösterna som argumenterar för att bekämpa det utanförskap som riskerar att etnifieras, tillhör vänsterblocket. Det är vänsterns gruppledare Nicklas Franzén och ett antal aktiva socialdemokrater som Salah Aljamal och Kjell Wiklund.
Med undantag för Moderaternas Anna af Sillén, vilka allianspolitiker har spontant klivit in den här hetluften på sistone? Det är fler sverigedemokrater än moderater som debatterat i SN.
Kommunalrådet Urban Granström (S) och oppositionsrådet Anne-Marie Wigertz (M) var överens om det mesta i debatten. Alliansen borde i sin oppositionsroll arbeta fram fler svar på frågan hur den dolda diskrimineringen ska kunna brytas.
Wigertz förnekade bestämt att hon inte är rädd för att ”stämplas som islamkramare”, som Salah Aljamal uttryckte det. Gott så, kramar kan vara bra politik, men det krävs att man först och främst är tydlig med vad man tycker och vad man vill göra.
Lyckad integration – där etnicitet spelar en underordnad roll – är så mycket mer än en resursfråga. Likväl fick SN-debatten slagsida åt det hållet. Och det krävs mer än detaljplanerad bebyggelse – en mix av villor, bostads- och hyresrätter – för att motverka omfattande segregation. Bara det kommer in hyresrätter bland villorna så flyttar invandrare dit? Så enkelt är inte det här problemet.
Lokalpolitikernas makt är begränsad, men det är okej att även torgföra visioner. Att utlandsfödda ska ha samma chans som infödda att ha råd att skaffa en villa i Malmbryggshage, Rosenkälla eller Bryngelstorp, det fick inte alls samma utrymme.
Likväl är detta en avgörande faktor för att långsiktigt kunna bryta diskriminering; att kunna göra det jobb som man är kvalificerad för och den karriär man drömmer om. Det är en frihetsfråga för alla.