Både Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin har gedigen partibakgrund inom Socialdemokraterna. Annars skulle de aldrig vara aktuella som ordförande. Ändå säger båda att LO måste våga stå friare från partiet, agera mer efter eget intresse.
Fackförbunden förlorar medlemmar. Tappet är så pass påtagligt att förbunden inte har råd att ignorera det. Varför känner ett växande antal anställda att fackligt medlemskap inte är något för dem eller inte ger tillräckligt tillbaka? Att inte ta detta på allvar vore förödande.
Vi är inne på andra mandatperioden med en icke-socialistisk regering. Att vara en intresseorgansiation som alltid är emot av rent partipolitiska skäl, är ett effektivt sätt att avstå från inflytande. Det har inte LO råd med.
Inget talar för att Socialdemokraterna ensamma ska komma tillbaka i regeringsställning. Hos Miljöpartiet får LO inget gratis ens om regeringen vore rödgrön. Andelen LO-medlemmar i väljarkåren minskar. Vägen in i Rosenbad har dragits om.
Att i varje läge behöva skälla på en regering för att partiet inte ingår sänder märkliga signaler, inte minst när regeringen gör sådant som är till nytta för medlemmarna. Ta jobbskatteavdraget. När Allianspartierna införde det var det enligt LO en katastrof. När Socialdemokraterna sedan sade ja var det klokt avvägd politik.
Moderna fackförbund sitter inte i knät på partier. Saco har varit tydligast i sin fristående roll. TCO har ibland har agerat som partipolitiskt redskap, men där verkar även ledningen stegvis ha insett att medlemskåren består av andra än partimedlemmar.
Modern opinionsbildning följer ett friare mönster. Svenskt Näringsliv kommer ibland på kollisionskurs med regeringen och inte minst Moderaterna. Lantbrukarnas riksförbund tvekar inte att kritisera landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C), oberoende av historiska vänskapsband. Något liknande skulle LO – av överlevnadsinstikt – må bra av.
Men frihet är ett relativt begrepp. När LO:s tronpretendenter talar om att stå något friare från partiet, är det precis vad det handlar om. Inte helt fritt.
Kandidater med separationsångest
Det är talande när de två huvudkandidaterna till posten som LO-ordförande efter Wanja Lundby-Wedin tävlar om att markera avstånd till Socialdemokraterna (DN 13/12). Inte för att de vill, utan för att de är så illa tvungna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!