Känslan av en annan värld
När stegen bär över tröskeln slår det emot en. En svag doft av åldrande trä, en svalka från svunna tiders storhet och en känsla av rastlös kreativitet. Norra Hamnmagasinet är en vakuumförpackad verklighet en plats där du kan lämna all oro, all stress och alla bekymmer bakom dig och hänge dig åt särpräglade ting.
Enkla, stora, beständiga. Ett enda exemplar av varje blir det. Aldrig fler.
När jag har tillverkat ett så vill jag ju inte göra om det, då vill jag göra något nytt. Jag kan tröttna på smycken jag gjort. Då tar jag helt enkelt och klipper sönder dem, skrotar dem och smälter ner dem.
För fem år sedan bestämde Arto Palo sig för att gå en silversmidekurs, när pensionen började krypa närmare. Innan var han service-
ingenjör och höll på med elektronik. Själv har han inte ett enda smycke på sig, bara ett armbandsur.
Det här är en hobby. Jag är en människa som inte kan sitta still. Det svåraste är att att komma på idéer och sätta pris på smyckena.
Att utställningen också utgör en marknad för köpsugna gör att stämningen är mer blodfylld, mer livfull och mer lockande. Här finns ingen som andaktsfullt studerar sakerna - här säger folk precis vad de tycker och tänker. Antagligen för att de är omedvetna om att en av konstnärerna alltid bemannar disken. Sonja och Arne Fredriksson kommer alltid in i Hantverksboden varje sommar, det är något av en tradition för dem.
När man är gammal så vill man inte dra på sig en massa
saker, man har nog med saker hemma. Men varje gång jag är här så måste jag ha något, säger Sonja och skrattar.
Det ska petas, kännas efter, mössor ska prövas, glasänglar vidröras och sjalar strykas med varsam handflata. Eller som lilla
besökaren Johannes Kloth Christensen som glatt borrar in hela
ansiktet i ett fårskinn och stryker med hela händerna över ullen med en lycklig min. Så skulle besökarna nog aldrig våga på ett formellt galleri av den gamla skolan. Men här är reglerna skrotade.
Nu ska vi shoppa! utbrister Johannes mamma Sophia Kloth när hon kliver in. Än har hon inte hunnit se sig omkring ordentligt, men leende förklarar hon att:
Jag blir helt enkelt jätteglad så fort jag ser en hantverksbutik.
Huvor av mocka och fårskinn med bräm av handspunnet garn befinner sig i gråzonen mellan medeltid och ålderdomliga pilotmössor. Nyfikna besökaren Frida Olsson drar på sig en för att pröva.
Norra Hamnmagasinet borde rimligtvis kännas knökfullt när 24 hantverkare ställer ut samtidigt. Men hantverksföremålen tränger sig inte på varandra utan sam-
existerar på var sin kant. Det
fungerar ypperligt. Allt har sin tid och plats.
Så jobbar vi med nyheter