Kaos i skolpolitiken

En väl fungerande skola som ger bra utbildning till eleverna. Det är en av ­statens absolut viktigaste uppgifter. Inte bara för att det skapar högre tillväxt och stärker vår internationella konkurrens utan också för att det utjämnar möjligheterna att lyckas senare i livet. Därför har skolpolitiken under lång tid skötts i samförstånd ­mellan blocken.
Tyvärr verkar den tiden nu vara över.

Övrigt2010-07-31 05:00

Det senaste exemplet fick vi i fredags då Ibrahim Baylan lovade att riva upp de nya antagningsreglerna till högskolan. Därmed blir det återigen mindre attraktivt att läsa svårare kurser när de som fördjupat sig i språk och matematik blir av med sina extra meritpoäng. Högskoleverket och gymnasieskolorna kommer tvingas lägga resurser på att lägga om system och ändra i kursplaneringarna.
Vänstern och högern är idag mer oeniga i skolpolitiken än på mycket länge. Alliansen ser ökade skillnader mellan gymnasieprogrammen som positivt, genom att de som läser yrkesprogram blir mer inriktade på framtida arbeten. De rödgröna vill att alla ska läsa teoretiska ämnen för att få högskolekompetens. Alliansen ser betyg som en viktig morot, de rödgröna ser det som ett sätt att dela upp skolan i duktiga och dåliga elever. Regeringsskifte innebär därför stora förändringar för skolorna.
Det tär på deras resurserna
Ett av Alliansens första åtgärder på utbildningsområdet var att riva upp den stora gymnasiereformen GY-07. Därmed ödelades det förberedelsearbete som skolorna i åratal lagt arbete på. Istället tillsattes en ny utredning och snart klubbades Alliansens egna reform, GY-2011, igenom. Inriktningen går rakt på tvärs med intentionerna i GY-07. Denna förändring håller gymnasieskolorna nu på att förbereda sig för, men vid en rödgrön regering riskerar den att rivas upp..
Denna jojo-lek är ohållbar.
Alliansen och de rödgröna måste sätta sig vid förhandlingsbordet och utforma en långsiktig skolpolitik. Vänsterblocket har tagit ett första steg genom att acceptera betyg i lägre årskurser. Nu borde även Alliansen sträcka ut en hand.
Det stora problemet är Folkpartiet, vars starkaste kort är just utbildningspolitiken, inte minst eftersom deras åsikter har brett stöd i opinionen. En bred överenskommelse skulle knuffa bort skolfrågorna från den politiska agendan. Men om engagemanget för en bättre skola är äkta måste lärare och skolpersonal få långsiktiga och stabila spelregler att arbeta efter.
Då gäller det att svälja prestigen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om