Karin gläds åt traditioner
Med drag av galghumor berättar Karin Främling om när nystartade Oxelösunds hembygdsförening skulle ha sin första vallborgsmässoeld som sedan kom att bli tradition.
Det var 25 år sedan. Karin Främling och ett gäng andra entusiaster hade bildat Oxelösunds första hembygdsförening. På en holme strax utanför Gamla Oxelösund tändes den första valborgsmässoelden i föreningens regi. Det sjöngs vårsånger och det hölls tal.
Och det blev ett väldigt liv. Åtminstone på stans ornitologer som anklagade hembygdsföreningen för att elda där måsar och tärnor häckade.
Då blev vi anklagade för att steka ägg. Som om det inte fanns tillräckligt med måsar och tärnor, skrockar Karin Främling. Hon har ägnat 25 år, en tredjedel av sitt liv, åt Oxelösunds hembygdsförening. Nu har hon avgått ur styrelsen och blivit avtackad och firad. Att höra henne berätta om hembygdsföreningen är att lyssna till pionjäranda, till lusten att upptäcka det oupptäckta. Den unga staden Oxelösund är inte, eller var inte 1977, en stad av traditioner.
Men vi har en historia som är lika gammal som Nyköpings, fast den tog sig andra vägar. Vi har gamla fiskeboställen från 1200-talet dokumenterade.
Oxelö Gille är en starkt bidragande orsak till att hembygdsföreningen kunde bildas 1977. Gillet har i högsta grad bidragit till att valborgsmässoeldar och midsommarfirande blivit en kär tradition i Oxelösund.
Karin Främling berättar med stolthet om Oxelsunds fyra fornminnen. Alla är ordentligt skyltade. Hon berättar också om den lyckade torpinventeringen under ledarskap av Berit Nyman och Lars-Olof Ericson. Med spårhundars envishet har de nosat upp lämningar efter 130 torp som en gång löd under Stjärnholms slott.
Så jobbar vi med nyheter