Karl är ständigt sugen på äventyr
De tunga smällarna han drabbats av gav en insikt. Och Australienåret som 17-åring gav suget efter att ständigt möta nya människor och miljöer världen över. Oxelösundskillen Karl Tidlund har just nu Danmark som hemmabas. Men man anar en otålighet efter nya äventyr.
Jag hann tänka att jag tyckte det var synd om syrran och mamma. Och så blev jag lite besviken. Jag såg inget liv flasha förbi som de säger att man gör, säger han.
Pappans bortgång och olyckan är två händelser som format Karl.
De fick mig att tänka till. Vad som är värt något för mig, säger han.
Karl Tidlund är på snabbt tillfälligt besök i barndomsstaden Oxelösund. Han föreslår själv träffpunkt på ett av Nyköpings konditorier.
Sedan drygt ett år tillbaka bor han i Århus i Danmark. Jobbar som site manager på Danmarks största spelportal på nätet. Karl har Sverige som arbetsfält och deltar just nu i ett projekt som ska göra de kvinnliga 50+-läsarna i tidningsdrottningen Amelia Adamos nya magasin till pokerspelare.
Vi ska visa att pokerspel på nätet inte bara är något för unga killar, säger Karl.
IT-branschen hamnade han i direkt efter skolan.
Mest pengar, minst jobb, ler han på frågan om varför det blev just denna jobbinriktning.
Att han är stelopererad i ryggen är absolut ingenting som man märker när man träffar honom.
Nej, det märks väl mest om jag tvingas böja mig framåt för att ta upp nycklar eller nåt, säger han.
Steloperationen är det minne av smällen i backen på Nya Zeeland han ständigt måste bära på. Och så en massa titan och stål som finns kvar i kroppen. För över alla under så klarade han kraschen.
Jag har nog haft mycket tur i oturen, konstaterar han.
Han tog mark i en sluttning.
I ett område som myndigheterna gjort till ett speciellt försöksområde för katastrofhjälp. I närmsta lilla by fanns full räddningsutrustning och invånare med utbildning.
Men tre månader fick han ligga absolut still i en sjukhussäng långt hemifrån.
Annars kan du bli förlamad, sa personalen. Då sa jag att då får ni nog binda fast mig. Men det vägrade de att göra, minns Karl.
Han gör ett otvunget och öppet intryck. Säger att både han och sambon Sanja är öppna och sociala personer. Något som känns träffande. Men att luta sig tillbaka och filosofera över saker och ting känns inte riktigt som Karls grej. Det är snarare full fart framåt som gäller. De tunga smällarna han gått på har snarare intensifierat detta.
Det är alldeles för många människor som sitter och inte gör någonting. Jag säger inte att jag är så jäkla bra på att göra nåt, men jag försöker i alla fall.
Karl påstår att han nästan aldrig kunde sitta still när han var yngre.
Vet inte om det var damp eller nåt, skrattar han. Jag har nog prövat alla idrotter Oxelösund kan erbjuda. Allt var jättekul, i ungefär fem minuter.
Nu säger han sig ha blivit en betydligt lugnare person.
Men sug efter nya människor och nya miljöer har han efter att som 17-åring tillbringat ett år som utbytesstudent i Australien.
Det gav blodad tand. Jag tycker det är skitkul att lära känna andra människor. Det ger så mycket möjligheter. Vi har en hel adressbok fylld från Indienresan.
Tillsammans med Sanja kuskade han runt en länge tid i det myllrande asiatiska landet. Det på en motorcykel av märket Royal Enfield som i folkmun inte kallas annat än Bullet. Han berättar massor om denna 700-milstripp.
Sedan dess har det varit Århus.
Vi bor i ett område i Århus där det bor mycket studenter. Det ger massor av möjligheter att träffa folk från andra länder och få andra influenser. Med på det tillfälliga besöket i hemtrakterna är bland annat en ny isländsk vän.
Så där i förbifarten berättar Karl också att han har segelbåt som han funderar på att ta till Danmark. Han har en större raggarbil som håller på att få sig en renovering. Tre motorcyklar av samma märke de åkte på i Indien har skeppats över.
Det ena läggs till det andra. Man undrar snart hur länge Karl blir kvar på sin nuvarande vistelseort. Då kryper det också fram att diskussioner finns om att sticka iväg igen. Sanja skulle helt enkelt ta ett sabbatsår från studierna.
Jag har tagit kontakt med en läkare i Danmark. Det för att kolla om jag kan hoppa fallskärm.
Det visar sig att Kalle hemskt gärna skulle vilja hoppa vid världens högsta vattenfall i Venezuela, 980 meter höga Angels Falls.
Vad hoppas du att läkaren säger?
Att jag kan hoppa med korsett.
Nu har han dock också andra alternativa planer som känns något mer säkra. Det är att flyga med sin trike, en ultralätt öppen flygfarkost på tre hjul med vinge och propeller bak, tvärs igenom Afrika. Fast det där med säkrare är ju naturligtvis en relativ sak.
Men jag tänker mycket mer på säkerheten nu än jag gjorde förut, försäkrar han, och man märker att han börjat trumma lite stressat med fingrarna på cafébrickan. Förmodligen omedvetet.
Det där med en inneboende rastlöshet kanske finns kvar i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter