Kärlek med förhinder
För urvalet svarar Peter Ekström, till vardags chef för Åkerby skulpturpark. Hans eget bidrag, anspråkslöst utlagt vid ingången till matsalen, gör starkast intryck på mig.
Med tre symboler, två ord och en punkt en arabisk halvmåne ihopflätad med en sexuddig judisk stjärna inuti ett marmorhjärta samt titeln fred.nu ber han för försoning i Mellanöstern.
Tillvaron är väl annars full av kärlekar. Den kan vara banal som i en schlagertext, förljugen som en TV-såpa, självuppoffrande i vården av en demenssjuk maka, kontroversiell som fosterlandskärleken, passionerad och erotisk till en man eller kvinna, biologiskt och hormoniellt betingad. Den gudomliga kärleken blir särskilt påtaglig i lövsprickningstid och med ett litet nyfött barn i famnen.
Vi har väl alla ett förhållande till kärleken och de flesta av oss har någon gång varit drabbade av den. Källan kan därmed tyckas outsinlig. Men det gäller förstås att förse sig med en skopa att ösa med. Det verkar de nytillkomna konstnärerna i Stjärnholms skulpturpark ha förbisett.
De gamla bilderna, varpå S:t Martin, som delade sin mantel åt en fattig kan tjäna som exempel, har obönhörligen förkastats till förmån för egna hemmasnickrade symboler. Tyvärr saknar de flesta konstverken i denna kärleksavdelning den genialitet som är förutsättningen för allmängiltighet. I alla fall har jag svårt att se något som helst kärleksbudskap i utslängda avhuggna armar, tomma kryddsängar och skifferflisor på högkant.
Med en stor portion vilja kan man möjligen tolka in någon slags omfamning i Vassiliki Falkehags Draw to life, där ett rep virats kring en sten och ett träd.
Varken berörd eller rörd hoppas jag åtminstone på att bli upprörd. Men här finns inte tillstymmelse till minsta erigerade penis av det slag som orsakade sådant rabalder i Ecce Homo-utställningen häromåret. Fast det tycker jag är bra. Man skall vara varsam med människors tro, i all synnerhet i en stiftsgård.
Om nu inte Dave Morris kluvna avokado ihop med två auberginer och fyra ärggröna chilifrukter anspelar på en fallos, om än i vila? Hur som helst finns det ingenting i konstvärlden som är så hippt som chilifrukter just nu.
Jag provoceras hellre av den okunnighet som Rebin Haydaris kolossala parafras på Auguste Rodins Tänkaren, med titeln Grubblaren, vittnar om.
Förebilden hör till Auguste Rodins storverk och symboliserar den primitiva människan, som vaknar till medvetande och försöker förstå vad det innebär att vara människa. Ser man kärleken som en upphöjd, närapå gudomlig makt, som skiljer människan från djuren, framstår Haydaris företag att förse skulpturen med en paddas huvud och extremiteter som en skymf.
Högsta betyg däremot tilldelas Mervi Kiviniemi för Global Kärlek. Att placera ett ruvande silverhjärta inuti ett genombrutet metallklot på ett tjärat postament är snillrikt och skvallrar om ödmjukhet inför det befintliga flerhundraåriga park-och trädgårdslandskapet och minnet av dess spegelklot och solur. En robust tjärdoft och en nyplanterad berså fulländar konstverket.
Mitt höga gillande vinner även Agneta Stenings jättelika sockertoppsskulptur i granit med tre inhuggna trappsteg och titeln Three Steps to Heaven. Om än klumpigt är den ändå på väg mot sjunde himlen. För störst av allt är kärleken.
Så jobbar vi med nyheter