Karlsson har inte ens målet inom synhåll
Huvudtankarna i förslaget är att arbetsgivarna ska svarar för 15 procent av den anställdes ersättning vid sjukskrivning. De som medverkar till att en sjuk anställd kommer tillbaka i arbete, om än bara på deltid, slipper denna kostnad. Som kompensation sänks arbetsgivaravgiften med futtiga 0,24 procentenheter, samtidigt som den tredje sjuklöneveckan då företaget står för hela sjuklönen
slopas. Företag med hög sjukfrånvaro förlorar medan företag med låg sjukfrånvaro vinner, enligt regeringens uträkningar.
Arbetslivsminister Hans Karlsson kallar det medfinansiering trots att sjukförsäkringen redan i dag betalas av arbetsgivarna och omfattar nära 10 procent av arbetsgivaravgifterna. Luttrade företagare litar inte på regeringens tal om kompensation. Arbetsgivaravgifterna, som går direkt in i statens kassakista, kan snabbt höjas igen eftersom staten i ärlighetens namn är mer bekymrad över hur man ska klara utgiftstaket än hur man ska uppnå hälsomålet.
Visst går det att förstå tankegångarna i propositionen. Ju längre en person är borta från arbetslivet desto svårare är det att komma tillbaka. Försäkringskassan räknar med att en av två som varit sjukskrivna i mer än ett år aldrig återvänder till arbetslivet.
Men förslaget har allt för många brister. Framför allt drabbar det de små företagen som sällan har några marginaler att både skaffa vikarie och betala lön till den som är sjuk och frånvarande. En annan orättvisa är att företagaren måste stå för 15 procent av lönen även om en anställd drabbas av en sjukdom som inte har någon koppling till arbetsplatsen. För en enskild arbetsgivare kan det betyda konkurs.
Självklart måste man ställa sig frågan varför världens friskaste folk har de högsta sjuktalen. För att komma åt det problemet måste det finnas ekonomiska drivkrafter för alla parter för arbetsgivare, försäkringsgivare och anställda att skapa en väg tillbaka till arbetsplatsen.
Så jobbar vi med nyheter