Under våren har den nordkoreanska diktaturen ideligen stångats med sin omvärld. FN-inspektörer har kastats ur landet, en plutoniumfabrik har återstartats och nedrustningsförhandlingar avfärdats. I april utmanade kommuniststaten sina grannländer ytterligare genom att avfyra en långdistansrobot. När FN sedan fördömde uppskjutningen höjde alltså Nordkorea hotnivån. Den här provsprängningen alienerar inte bara Japan, Sydkorea och USA, utan även tidigare bundsförvanter som Kina och Ryssland.
Tidigare har man kunnat spekulera i vad Nordkorea egentligen var ute efter som en förklaring till varför man bröt mot ingångna avtal. Oftast kopplat till inhemsk svält och lidande. 2006 handlade det om att få livsmedel och bränsle i utbyte mot nedrustning, då försökte diktaturen också att få Bush-regimen att stryka Nordkorea från listan över stater som sponsrar terrorism. Samtalen har dock gått trögt.
Kanske söker Nordkorea denna gång stärka sin förhandlingsposition gentemot ett USA som numera ska fokusera mer på samtal än konfrontation. Men den nya presidenten Barack Obama vände inte andra kinden till. Han konstaterade att Nordkoreas kärnvapenprogram utgör ett tydligt hot mot fred och säkerhet. Tidigare eftergifter verkar inte ha gett eftersökt resultat. Därför är omvärldens reaktion i dag ilsken och upprörd, men inte chockad.
Nordkorea, där kärnvapen går före mat till svältande, är inte kärnvapenspridningens enda orosmoln. Iran är ett annat. Även där ser vi en totalitär regim med ett aggressivt maktspråk och ett nyckfullt agerande gentemot omvärlden. Riskerna med ett kärnvapenbestyckat Iran i den krutdurk som Mellanöstern redan utgör, är enorma. I närområdet finns redan tre kärnvapenstater: Israel, Pakistan och Indien.
För Pakistans del finns det också skäl att vara bekymrad. Inre oro, kombinerat med talibankrig och fundamentalistiskt skräckvälde i Swatdalen samt ökade spänningar gentemot kärnvapengrannen Indien, utgör ingredienser i en regional häxbrygd.
Nordkoreas kärnvapentest är en påminnelse om de fruktansvärda riskerna med kärnvapen. Det krävs bara en verklighetsfrånvänd despot som trycker på knappen för att förstöra så mycket för så många under en oerhört lång framtid.
Kärnvapenhotet får inte underskattas
Risken för ett globalt fullskaligt kärnvapenkrig är inte densamma som under Kubakris och kallt krig. Men risken för ett regionalt radioaktivt helvete – med globala konsekvenser – får inte underskattas, vilket Nordkoreas senaste testsprängning understryker. Diktaturen provocerar medvetet.
Så jobbar vi med nyheter