Karro hamnade bland de allra största
I går tog Oxelösundstjejen Karolina Arewång Höjsgaard plats i historieböckerna i kolumnen med våra allra största orienterare. Hon följde upp onsdagens VM-silver på sprinten med att i går vinna världsmästerskapens allra mest prestigefyllda tävling, långdistansen.
Ja, det stämmer och det är ju trots allt den distans som har funnits med hela tiden, så, ja, det här känns stort, säger Karro efter att ha smakat på hur det känns att vara guldmedaljör i några timmar.
Karros VM-guldlopp var just en klassiker.
Jag missade kontroll nummer tre med ungefär en och en halv minut och så tog jag fel vägval till åttan. Då var jag ganska långt efter. Men mot slutet, vid en radiokontroll, hörde jag att jag var med, att jag var en av fem som slogs om guldet.
Tankarna började fara i Karros huvud.
Ganska många bestämda saker som håll i nu och missa inte det här.
Uppe på hällarna med två kilometer kvar började rysaren på allvar. Det var nu sekundstrid mellan Karro och tidigare startande Marika Mikkola. Finländskan hade kopplat ett guldgrepp.
Jag hörde nästan inga ord från speakern, men att alla var upphetsade. Jag förstod läget ändå. Då var det bara att tömma kroppen totalt på slutet och det räckte ju!
Oxelösundaren Karro har sedan många år har bytt sin moderklubb Måsen mot Domnarvet i Borlänge. Men när det vankas VM på hemmaplan fanns det gott om OK Måsen-folk på plats.
Känslan att få springa i mål som sista löpare i ett VM på hemmaplan med hela den närmaste släkten och väldigt mycket Måsenkompisar på plats vid målfållan, utan att behöva stå och vänta på någon konkurrent, att veta hela upploppet att det här räcker till VM-guld, mm, det var helt obeskrivbart.
Det har tidigare skrivits många löpmeter om Karros nystart och lyftet det innebar att bli mamma. Men det har hänt någonting mera. Nu är hon bäst när det gäller, så att man skulle kunna dra paralleller till hennes namne inom friidrottens sjukamp.
Hur har du blivit en sådan grym vinnartyp det var du ju inte alls för bara några år sedan?
Nej, jag har väl alltid haft kapaciteten. Då fick jag aldrig till det i dom stora mästerskapen och då märks det aldrig utåt. Nu stämmer plötsligt orienteringen perfekt när det gäller som mest. Största skillnaden är att jag har ändrat min inställning när det drar ihop sig till stortävlingar. Radikalt. Förr var jag mest rädd att misslyckas.
Nya Karro tänker helt enkelt positivt och blir därmed offensiv.
När förbundskaptenen kom fram till mig innan loppet och undrade hur jag tänkte i dag så svarade jag att det det här ska bli roligt, det här är en chans som aldrig återkommer, nu ska det bli kul att gå ut och ta den.
Redan efter två VM-distanser kan man väl säga att det här räcker till att satsa vidare på heltid va?
Kanske det, men vi får se. Jag ska väl ta ett snack med familjen innan jag bestämmer mig om det ska bli en satsning på VM i Japan.
Men så kommer Karro på en sak som får henne att i alla fall låta väldigt sugen på en Japanresa:
Just det! Vinner man en distans så har man en friplats till nästa VM. Det hade jag faktiskt inte tänkt på. Nu måste man förstås komma med i laget först.
I går lärde sig typ nio miljoner svenskar vem Karolina Arewång Höjsgaard är 100 miljoner japaner vore förstås nästa steg.
Så jobbar vi med nyheter