För partier i behov av tydliga kännetecken inför väljarna är detta en extra svår process. De få skarpa frågor som ett parti associeras med är inget man suddar ut utan en långsiktig och noggrann analys.
Centerpartiets svängning i synen på kärnkraften – från årtalsexerxcis till en långsiktig utfasning av fossila bränslen – gick ut på att miljöambitionerna inte skulle krocka med bilden av ett tillväxtvänligt parti. Men i väljarnas ögon tog miljöprofilen mer stryk än partiet hade räknat med.
Kristdemokraterna vill ha ökad frihet för familjer att ordna sin barnomsorg. Men man har inte klarat av att möta kritiken om vårdnadsbidraget som en kvinnofälla, där mödrars återinträde på arbetsmarknaden försenas och försvåras.
Partiledaren Göran Hägglund (KD) har efter valet sagt att hans parti måste våga se över även vårdnadsbidraget. För det går inte heller att säga att bidraget i dess nuvarande form har gett partiet en opinionsskjuts. Å andra sidan är de väljare man har säkert positiva till grundprincipen. Risken är att en förnyelse kostar fler röster än man vinner.
Nyanserna går lätt förlorade på politikens arena. Bara de stora gesterna märks. Kristdemokraternas diskussioner (SvD 25/2) verkar faktiskt mer luta åt en ombearbetning av vårdnadsbidraget och inte ett avskaffande. Men ändå kommer rubrikerna om en hjärtefråga som överges.
Tricket är att hitta något tillräckligt eget som passar bättre ihop med Alliansvännerna än det vårdnadsbidrag som är idag. Går det överhuvudtaget att få till en ordning som inte inverkar menligt på föräldrarnas yrkeskarriär, inte går stick i stäv med arbetslinjen, inte blir en kvinnofälla och samtidigt innebär en vid valfrihet för föräldern?
KD:s kärnkraftsdilemma kan visa sig vara knivigare klyvning än vad Centerns var.