Kemikalielagen blev gubbig och trubbig

Miljöminister Andreas Carlgren gör nog sitt bästa för att hålla skenet uppe. Han hävdar utåt att uppgörelsen om EU:s kemikalielag Reach är en framgång för miljövännerna, men vet att det inte är någon succé han försöker lansera. Visst, det är poäng att det nu finns en lag och det är en steg framåt jämfört med nuläget. Men detta steg kunde ha varit betydligt modigare och satt medborgarnas hälsa i centrum. Det har varit en mycket långdragen process att överhuvudtaget kunna landa i en EU-gemensam lagstiftning och många engagerade politiker har dragit tuffa lass för att komma till ett beslut.
Naturskyddsföreningen har stundtals blivit partipolitisk i sin nuvarande framtoning, inte minst under valrörelsen då det var precis som 2002 var uppenbart. Men den beska kritiken mot den nya kemikalielagen kommer på goda grunder. Miljöorganisationerna har lobbat hårt i Bryssel. Alla engagerade hade nog hoppats på mer, en lite vassare och tuffare lagstiftning, en symbol för styrkan i ett EU-gemensamt miljöarbete.

Centerpartiets EU-parlamentariker Lena Ek har varit mycket engagerad i Reach. Hon är besviken över hur den urvattnades när ministerrådet började fingra på de redan nedfilade kanterna. Hon tänker inte rösta för den nya lagen, trots att den nu har stöd hos de tre stora politiska grupperingarna i EU-parlamentet, den konservativa, den liberala och den socialistiska.
Det Lena Ek pekar på är hur andra intressen så tydligt har fått gå före konsumenternas och EU-medborgarnas när ministrarna gjorde upp om ändringar i sista minuten. Som exempel väljer hon en bitring för småbarn. Att det inte är ett absolut krav att de kemikalier som finns i en produkt redovisas för konsumenten, är ett svek helt enkelt, mot konsumenterna men även mot ansvarskännande företag. Detta innehållskrav fanns länge med, men försvann när gubbarna samlades bakom låsta dörrar, som Ek skriver på sin blogg. Om hon med det även slår på partikamraten Carlgren får vi väl dock låta vara osagt, Sverige har officiellt stått för en tuffare linje.

Ett av Sveriges krav, som drivits av såväl regeringen som i EU-parlamentet, har varit att farliga ämnen måste ersättas av mindre farliga - om alternativ finns. Dessa substitutionsregler blir tyvärr inte heltäckande. Vissa kemikalier kommer att undantas, även ett antal som klassas som cancerogena eller reproduktionsstörande. Centerns valspråk i EU-valet var smalare men vassare. Så nog har Lena Ek fog för sin kritik mot ministerrådets agerande. Allt blev gubbigare och trubbigare.