Kerstin gillar sitt nya boende
Kerstin Feledi har bott en vecka på Fruängskällan, det fina äldreboendet som kostat 120 miljoner och som nu tas i bruk. Hon tycker det är fint. Men jag hajade till när jag kom in i hallen och undrade var vardagsrummet var.Kerstin kommer från Folkungagården där hon hade två rum.
Jag tycker om de röda stugorna i hamnen och man kan fika och äta där. Förra sommaren åkte jag till hamnen varje dag när det var skapligt väder.
Kerstin kommer ursprungligen från Piteå men har bott i Nyköping sedan 1953. Hon har varit gift med Janos som kommer från Ungern.
Jag trivs väldigt bra här i Nyköping och nu har det blivit lite fart här. Ett tag var det stillastående, lite småstad. Nu är det roligt att se hur det sjuder.
Hon tänker på utbudet av arrangemang som har ökat. Kerstin har följt utbyggnaden av Pelles Lusthus.
Jag flyttade en gång till Växjö och bodde där i ett och att halvt år. Där var fantastiskt att komma dit men också fantastiskt att komma tillbaka hit igen.
I närheten har hon också döttrarna, en bor i Stockholm och en i Gnesta. De har tillsammans med personalen hjälpt Kerstin att flytta in i den nya enrummaren med utsikt över Hamnvägen.
Här är tyst, konstaterar hon. Det är treglasfönster.
I 35 år arbetade hon på öronkliniken på Nyköpings lasarett.
Det har varit fantastiskt. Först var jag läkarsekreterare, gick enklare kurser och lärde mig skriva maskin och stenografera. Sedan har jag provat hörsel och hörapparater.
Hur det är att bo på Fruängskällan?
Det är fint. Det är precis nytt, jag kom hit den 26 januari, så jag hittar inte än.
En granne passerar utanför och ropar på henne. Kerstin tror att det blir mer socialt på Fruängskällan. Så har också de ansvariga tänkt sig. Det hörs också att det finns personal i arbete ute i korridoren.
På Folkungagården höll man sig mycket på rummet.
Hon hade gärna önskat sig ett rum för sjukgymnastik. Nu måste det ställas i ordning för varje gång. Men boccian tror hon ska ordna sig, det behövs bara lite utrymme.
Det är svårt med läsningen. Kerstin ser dåligt efter sin stroke. Men hon tycker mycket om sport och väntar på att tv:n ska kopplas in, det är ju handboll.
Hon är inte så mycket för stora arrangemang.
Det är bökigt med rullstol och folk ser en lite dåligt och då drar man sig för att åka ut där det är mycket folk.
Kerstin Feledi ser fram emot att bo på Fruängsgården.
Det känns som om det är ens eget och det känns aldrig ensamt.
Så jobbar vi med nyheter