Kina behöver fler friheter inte fler vapen

Moderaterna har varit socialdemokraternas enda vapendragare för att EU ska häva vapenembargot mot Kina. Inför det viktiga mötet med EU:s utrikesministrar nästa vecka har moderaterna glädjande nog ångrat sig, och vill nu att EU skjuter på beslutet.

EU:s vapenembargo utlystes i samband med att Kina vände militären mot sin egen befolkning och så uppenbart kränkte de mänskliga rättigheterna på Himmelska Fridens torg. Under de två månader som demonstrationerna pågick runt om i landet dog 2 000 människor. 182 dödades på torget och 500 fängslades. 15 år senare sitter många fortfarande kvar där.
Den ekonomiska utvecklingen i storstäderna har varit explosionsartat. Men när det gäller de mänskliga rättigheterna har ingenting hänt och den demokratiska processen går med små, små myrsteg. Det är slående vad politisk stabilitet betyder för ett lands ekonomiska utveckling när man ser det kinesiska exemplet, är ett uttalande som statsminister Persson har tvingats ångra många gånger. I själva verket var Kina stabilt redan under Mao Zedongs tid. Men det är lika lite nu som då, ett mått på demokratiska fri- och rättigheter.
Så varför ska man häva embargot utan att få något i gengäld? I det kommunistiska Kina råder ännu ingen press- eller yttrandefrihet. Människor kastas godtyckligt i fängelse medan höga beslutsfattare, tjänstemän och militärer omfattas av straffrihet. Landsbygdsbefolkningen, som behöver uppehållstillstånd för att få tillgång till städernas utbud, behandlas sämst av alla.
Kina behöver inte fler vapen. För den kinesiska regeringen är det här en politisk fråga. Och för Västeuropas vapenindustri är det en fråga om konkurrens för att vinna marknadsandelar där USA inte exporterar. Demokrati och mänskliga rättigheter är avgörande för Kinas framtid. Men om EU släpper embargot vem ska då sätta press på regimen och uppmuntra MR-rörelsen, med trovärdigheten i behåll? Att släppa embargot utan att samtidigt peka på rejäla förbättringar skulle skicka helt fel signaler och vara en katastrof för unionens trovärdighet.

Om det just nu är omöjligt att övertyga alla EU:s medlemsländer, det vill säga de som exporterar, om att inte häva embargot finns en möjlighet att få beslutet uppskjutet och därmed vinna tid. England, som tar över ordförandeskapet från Luxemburg i juli, kommer inte att sätta frågan på dagordningen så länge som USA sätter sig emot. Med moderaternas omsvängning måste även Sverige nu sälla sig till kritikerna. Något annat vore en skandal.