Kina är mäktigt. Inte bara via sin militärmakt och sitt veto i FN:s säkerhetsråd, utan också i världsekonomin.
USA behöver Kina, lika mycket som Kina behöver USA.
Av det kommunistiska återstår enpartistaten och de institutionaliserade ofriheterna. Diktaturen består, trots att kapitalismen sedan länge vunnit kampen om den ekonomiska politiken.
Sedan en tid grälar Kina och USA inför öppen ridå om värderingen av den kinesiska valutan. Mer specifikt gäller det växelkursen gentemot dollarn. Kina anklagas för att gynna sin egen exportindustri genom att undervärdera yuanen – på både dollarns och eurons bekostnad.
Protektionism! dundrar USA. Bara lite, svarar Kina.
Den amerikanska kritiken bejakas alltså i någon form – och i princip accepteras att yuanen bör skrivas upp i värde. Så småningom. Inte nu. Kina vill, med hänsyn till den ”interna stabiliteten”, inte gå med på en snabb marknadsanpassning. Det skulle slå ut många fabriker och riskera att skapa oro, heter det.
Liberaliseringen av ekonomin och de ekonomiska framstegen har länge talat sitt tydliga språk, men utan att de politiska fri- och rättigheterna följer med. Omvärlden har därför svårt att nå fram i sin kritik mot ofriheten. OS i Peking 2008 gjorde varken till eller från. Samhällsutvecklingen pekar åt rätt håll, svarar diktaturen. Välståndet ökar för kineserna i vardagen, om än från mycket låga nivåer.
Så även om den kinesiska ledningen visar någon form av förståelse för omvärldens argument i frågan om valutabråket, är det tvärtom vad gäller fredspristagaren Liu Xiaobo.
Det är en väldigt öm punkt.
Flerpartistat och fri åsiktsbildning ses också som ett direkt hot mot den ”interna stabiliteten”. Att en kinesisk dissident fick Nobels fredspris har i princip förtigits i de kinesiska medierna. På nätet har sökningar på känsliga ord som ”Nobelpris” och ”Liu Xiaobo” censurerats.
De kinesiska makthavarna markerar nu även sitt missnöje mot den norska regeringen, vars fiskeminister inte fick komma till ett planerat möte med sin motsvarighet i Shanghai.
När det kommer till kritan är det betydligt mer sannolikt att Kina lättar på valutakursen än förtrycket.
Kina vänder friheten ryggen
I Kina har den enskildes frihet inget eller föga värde. Men pengar är alltid pengar.Nu pressas ledningen av kritik från två håll. Å ena sidan för avsaknaden av åsikts- och yttrandefrihet. Å den andra, för hanteringen av den egna valutan, yuanen.
Så jobbar vi med nyheter