Klart ungen ska ha en bra vinteroverall tänker jag. Den är blå med snygga detaljer, vind och vattentät, cool i all sin enkelhet. Kastar en blick på prislappen. Två papp för en overall till en unge i treårsåldern är väl saftigt. Läser sedan den lilla finstilta texten på tvättrådslappen. Made in China.
Näpp, det blev ingen overall den där kalla höstdagen för drygt fem år sedan. Hade overallen varit fairtrade-märkt eller haft någon annan kravgodkänd märkning kanske priset hade varit motiverat. Men där och då kände jag mig mest förbannad och lite lurad på ett av Sveriges starkaste klädvarumärken.
Jag är uppvuxen i kläder från samma klädkedja som jag besöker den här dagen. Randiga långkallingar och undertröjor – präktigt så det förslog men med en kvalitet som "var värd vartenda öre" i alla fall enligt min mamma. Alla kläder tillverkades på den tiden i Sverige ska tilläggas. Och jag har naturligtvis själv köpt samma randiga kläder till mina barn – tills den där dagen för fem år sedan vill säga.
Nästan alla ssvenska klädföretag har textilfabriker utomlands i dag. Fram till 2010 låg minimilönerna i snitt på 136 kronor i månaden för en textilarbetare i Bangladesh eller Kina. Samtidigt har det under de senaste fem-tio åren gått otroligt bra för svensk klädindustri och de flesta av våra svenska klädeskedjor är börsnoterade med betydande vinster.
Tillverkningen av kläder för även med sig stora negativa miljöeffekter. I staden Tirupur i södra Indien har exempelvis flera svenska klädkedjor förlagt sin produktion. Enligt miljöorganisationen Swedwatch finns över 9000 multinationella klädfabriker i området – 750 av dessa är färgerier som anses vara de allra värsta miljöbovarna, med giftiga utsläpp som rubbar ekosystem i flera generationer framöver. Samtidigt går det inte att bortse från att textilproduktionen faktisk skapar arbeten som kan lyfta människor ur den allra värsta fattigdomen.
Med dessa snabba men hårda fakta i åtanke kanske en handvävd sjal från Ripsa utanför Nyköping inte är så dyr trots prislappen på nätta 16 000 kronor. Om den vävande grevinnan Ebba von Eckermans sörmländska design och arv kan ni läsa mer om i lördagsbilagan i dag.