Clary Mehlqvist, 80, och Viola Björnmalm, 93, har varit väninnor i 12 år som grannar på Alvars väg i Vagnhärad. Förra fredagen inträffade en obehaglig incident.
– Persiennerna var fortfarande stängda hos Viola så jag förstod att något hänt. Jag ringde säkert 20 gånger utan svar och gick in, rädd för vad jag skulle få se. Viola hade ramlat och blivit sittande på golvet under natten lutad mot bordet. Du visste inte vad du gjort och hur länge du hade suttit så, säger Clary och vänder sig mot väninnan.
– Nej du, säger Viola.
Hon skadade sig inte allvarligt men hamnade på Nyköpings lasarett och kom hem i måndags. Länge har Viola Björnmalm varit pigg och klarat sig själv hemma. Hon drev tidigare en populär blomsterhandel på orten och var lite av lokalprofil. Nu har 93-åringen fått ett trygghetslarm, "men vet inte riktigt hur det fungerar", och får sedan fallet regelbundna besök av hemtjänsten. Men det räcker inte.
– Hon kan ju skruva på spisplattan och glömma den. Och hon kommer inte ens ihåg om hon ätit. Viola klarar ingenting själv längre och kan tyvärr inte bo hemma, det är farligt. Men biståndshandläggaren säger att det är fullt på alla boenden i kommunen, suckar Clary och får medhåll av Violas döttrar Lillemor och Margareta som hälsar på Viola – som gärna flyttar till Häradsgården.
– Ja, jag känner mig rädd och orolig här.
Äldre får ofta vänta länge på en äldreboendeplats. Förra året tog det i snitt 57 dagar från ansökan till erbjudande om ett äldreboende i Sverige. I hundratals fall har personer dock tvingats vänta minst ett år. Carina Lindegren är ledamot i Demensförbundets styrelse och säger till TT:
– Det sägs att vi har en social välfärd och ett tryggt samhälle. Men jag kan inte hålla med. Det händer att sjuka avlider innan, eller kort efter att de fått en boendeplats.
De sista åren har Clary Mehlqvist dagligen varit över och "tittat till" Viola och hjälpt till med vardagssaker, som städningen. Döttrarna, boende i Strängnäs och Stockholm, upplever att deras mamma känner sig kränkt över att hon som "så länge tjänat samhället" nu inte får den hjälp hon behöver.
– Det känns nästan lite sjukt, säger Lillemor.
Clary menar att hon själv inte är någon yngling längre och är förvånad över Trosa kommuns besked.
– Vi tycker att det är jättekonstigt att Viola inte ens fick komma till något tillfällighetsboende efter sjukhuset utan bara kördes hem.