Efter 15 år på handbollsplanen känns det helt klart konstigt att sitta bredvid och titta på när hemmalaget spelar en av sina viktigaste matcher för säsongen. Hannes erkänner det direkt. När laget dessutom vann den andra kvalmatchen mot Spånga i helgen så känner han sig än mer sugen. Samtidigt har resan han gjorde i vintras övertygat honom än mer att han vill göra en ordentlig satsning på sin sport.
– Visst, jag hade funderingar på att göra en lång resa till, vi kom ju aldrig till Asien, men nu lutar det i stället åt att jag satsar på handbollen. Jag är redo att lägga ned de där extra timmarna. Var jag kommer att spela nästa år, om det blir här i eller någon annan klubb, har jag inte bestämt ännu.
Hannes säger att han vuxit som människa under de månader han tillbringade i Afrika. Egentligen var det tänkt att killgänget skulle vara på resande fot hela tiden, men i stället fastnade de i Zanzibar och Tanzania i tre månader tills turistvisumet gick ut.
– Det var ju inte så att vi inte gjorde något. Vi köpte vespor, lärde oss dyka, åkte på utflykter, spelade fotboll..ja vi gjorde något hela tiden, säger Hannes.
Bästa kompisen Jonas Gustavsson var den som föreslog Zanzibar. Han hade gjort sin praktik som kock i det landet och tyckte det var en bra start på resan.
– Så vi bodde hos den familj som han bodde hos första gången, berättar Hannes.
– Det här var lite roligare än att åka till Bali som kanske alla andra 20-åringar gör, fortsätter han, som ett svar på frågan varför man egentligen inte valde något av de mer vanliga resemålen.
Efter elva veckor på ön med mycket dykning runt korallrevet Mnemba bestämde sig killarna sedan för att klättra uppför Kilimanjaro trots att ingen av dem hade klättringserfarenhet.
– Varför inte, vi hade chattdiskussioner vad vi skulle göra och det är ju världens högst fristående berg så varför inte.
Det tog sex dagar att besegra det 5 892 meter höga berget. Fyra och en halv dag att ta sig uppför och en och en halv ned.
– Det var en av de tuffaste sakerna jag någonsin gjort. De tre sista timmarna ville jag kräkas hela tiden och Jonas höll på att svimma vartannat steg.
Den var den höga höjden som ställde till det. Hannes berättar om en lång promenad som började mitt i natten och som gick brant uppåt.
– Och man fick kämpa för varje andetag. Det spelade ingen roll hur mycket man öppnade munnen, det kom inte in så mycket syre ändå.
Du funderade inte på att avbryta klättringen?
– Nej, vi mötte en hel del personer på väg ned som bestämt sig för att vända men nej. Höjdskillnaden och inställningen var det som knäckte folk, för min del var det pannbenet som avgjorde. Jag hade bestämt mig.
Nu har gänget fått lite blodad tand vad gäller klättringen och håller redan på och kollar om det finns någon ny höjd att besegra.
Efter Kilimanjaro fortsatte Hannes upp till Ghana för att avsluta resan med ett par veckor i Gambia.
– Vi hade till en början planerat tre månader i Afrika och tre i Asien men så blev det ju inte. Men Asien finns kvar, säger han.
När han väl kom hem var handbollssäsongen i stort sett nästan över och efter en hel vinter utan handbollsträning kunde han heller inte gå in och spela med a-laget. Därför gjorde han några matcher med IFK:s andralag Extra.
Efter segern i helgen har IFK Nyköping bara ett hinder på vägen innan laget blir uppflyttat i division 1. Det är Uppsala. Den första matchen i en kvalronden avgörs i helgen.
– Jag spelade med Eskilstuna halva förra säsongen och då mötte vi dem två gånger. Det är definitivt ett lag som IFK kan slå, absolut, säger Hannes