Klubbledningen måste agera under uppehållet

Regntunga moln. En tyngre förlust. Det är inte lätt att bli klok på Nyköpings BIS.
Grenadjärvallen var vackrare än jag mindes den. Ändå låg regnet i luften och molnen tog enkelt ned solstrålarnas försök till att bryta igenom.
Det var lite av samma vara som utspelade sig på den gröna och inbjudande gräsplanen på betydligt mer jordnära avstånd.
Bissarnas försök till anfall var lätträknade och lättlästa av en backlinje som ändå inte såg helt stabil ut när den sattes under press. Rynninge hade en spelidé, följde den och Nyköpingslirarna fick springa och springa och springa när spelvändningarna blev mer precisa ju längre matchen led.
Visst, hade Pontus Holmström fått den straff han såg ut att förtjäna vid ställningen 21 hade det kunnat bli match på allvar, men sett till 90 minuter var det en himmelsvid skillnad mellan Rynninge-spelarnas och Bissarnas kunnande.

Ändå var det upplagt för en skräll. Nyköping hade en meriterande 53-seger mot Akropolis i färskt minne och hade ett läge att, om uttrycket ursäktas, springa skiten ur sig och kämpa sig till tre eller åtminstone en poäng i våravslutningen.
Men det var Rynninge som hade viljan. Det var Rynninge som hade kunnandet.
Och det var Rynninge som hade Stellan Carlsson. I spelstilen påminner han om Mauri Funes; snabb, teknisk och med ett hårt och vasst skott. Problemet var bara att det var Stellan Carlsson som fick ut allt sitt kunnande medan Nyköpings motsvarighet inte alls lyckades hota.
Till vänster i tremannaanfallet hade Stellan en stor kväll. Han lurade med sig Sebastian Silva upp i planen, ryckte ifrån och valde sedan att utmana eller gå direkt på inlägg. Han ordnade frisparken som gav 10, fixade straffen som Rynninges Robert Dahm brände och i den andra halvleken var det skön fotbollskonst som utspelade sig på andra sidan planen för de 100-tal på läktarplats.
I den 47:e minuten fick han en drömträff som en chanslös Robert Andersson fick se gå i stolpen men i den 60:e fick en ny drömträff rätt öde. I ribban, ned på mållinjen och så upp i nättaket.
Det var vackert. Det var 31. Det var avgjort.
Det hade bara gått 60 minuter, men Bissarna uppträdde alldeles för valpigt för att på allvar kunna hota efter det. Tobias Lundgren har fysiken, han jobbar och sliter men behöver en offensiv kreatör vid sin sida på innermittfältet. Rasmus Östlund har inte de kvaliteterna. Rasmus är ung och lovande, har ett fint spelsinne och ett bra passningsspel men han är inte mogen för 90 minuters spel som innermittfältare i match efter match i division 2.
Att Jonnie Kjellberg inte fick komma in direkt i andra halvlek är en gåta.
Nu fick han drygt 20 minuter men det var alldeles för lite och alldeles för sent.

Att förlora med 16 är ett svaghetstecken. Målskillnaden, som kan bli riktigt viktig när säsongen summeras, blev rejält försämrad och det är också oroväckande att Nyköping fortfarande inte kan visa upp något som kan liknas vid jämnhet. För hur förklarar man att 53 mot Akropolis blir till 16 mot Rynnninge veckan efter?
Kanske hänger det ihop med orutinen,
för Bissarna har ett ungt lag och har matchat in många spelare som inte spelat division 2-fotboll tidigare.
Därför behöver klubbledningen agera under uppehållet. Fjolårets lån från Assyriska, Leo Berg, vore ett välkommet tillskott och ytterligare en eller två spelare är önskvärt om ekonomin tillåter. När
serien väl drar igång igen väntar två avgörande matcher direkt. Karlskoga på
Rosvalla och sedan returmötet mot samma lag. Två segrar och laget slipper bli indraget i bottenstriden.
Men blir utgången sämre än så mot ett av seriens nedflyttningskandidater kan hösten bli riktigt, riktigt jobbig.
Men först vårsäsongens...
...utropstecken: Pontus Holmström har växt och växt under säsongen. Den storväxte 20-åringen, fostrad i Gnesta FF, har gjort sex mål hittills och bidragit med mer än bara mål. Viktig i rollen som bollmottagare i speluppbyggnaden.
...mest stabila: Magnus Karlsson har tillfört massor sedan han kom tillbaka
efter skada. Ger järnet i match efter match och gör sina medspelare bättre med sitt snack. Nyttig som både innermittfältare och mittback.
...besvikelse: Jonne Kjellberg hade allt. Steget, kreativiteten, spelförståelsen, passningsspelet och genombrottskraften. Under försäsongen. I seriespelet har Kjellberg varit blek.
...utropstecken i höst: Dago Funes har visserligen mest gått skadad men när han kunnat spela har han visat upp tekniska nummer, en kvickhet och teknik i en högre skola. Kan han bli kvitt sina skador och träna sig i form under uppehållet blir han spelaren som skjuter Bissarna kvar i tvåan.