Det senaste gemensamma utspelet är en debattartikel i DN. Artikeln bygger på ett antal tydliga retoriska svängar. Dessa döljer dock inte det faktum att de tre partierna tillsammans har väldigt lite att säga. Koalitionen är mer än lovligt mager på innehåll.
Det vi vet är att de vill byta regering. Att de vill höja skatterna (om än oklart med hur mycket). Och att de inte gillar varandra särskilt mycket.
Nåja. Allianspartierna var inte sällan osams innan de bildade Alliansen, men när de väl skred till verket har de varit noga med att vårda relationerna. Men hela oppositionskoalitionen inleddes med triangeldrama och det verkar fortgå, i mer lågintensiv form. Det kan förklara svårigheterna att komma med gemensamma besked.
Listan över ämnen där de tre behöver lämna besked för att framstå med trovärdighet som ett regeringsalternativ kan göras lång. Det handlar om infrastrukturprojekt, om energipolitik, om svensk utrikes- och Europapolitik, om nivån på skattehöjningarna som väntar – allra särskilt vad gäller skatten på arbete och boende.
Före valet 2006 fanns ett medietryck och en omvärldsförväntan riktad mot de stridsfrågor som Allianspartierna inte skulle få lätt att nå enighet kring. Något liknande tryck har vi inte sett röken av ifråga om oppositionens koalition. Det är hög tid att börja kräva svar. Vilka vägar kommer inte att bli underhållna eller vilka vägbyggen kommer att
ställas in, om oppositionen vinner valet och i stället ska
lägga pengarna på järnväg och bussar? Exempelvis.
Koalitionen var god dröj
!Hur många gånger går det att lova att man ska komma med gemensamma löften… snart, sedan, så småningom, innan till och med de egna tröttnar? Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bör ha nått den gränsen.Flera gånger har de lämnat gemensamt besked om att de tänker lämna ett gemensamt besked ”i god tid före valet” om politiken. I går var inget undantag.
Så jobbar vi med nyheter