Kollot där alla tar ton
En ensam trumma börjar med att slå igång takten. Sedan kommer rester på kommando. En-två-tre-fyr! Bandet utan något namn på Rock- och popkollot vid Slakthuset i Nyköping övar inför sin stora uppgift.
Det här är mitt andra rock- och popkollo. Fast i fjol spelade jag gitarr, säger hon.
De fyra övar för fullt på Nanne Grönvalls Håll om mig under ledning av Jonas Sundström.
Bra, säger han och riktigt drar på a:et när de är klara.
Bara att hålla med. Det låter riktigt bra.
Ja men jag missade lite på slutet, påpekar Anders.
Det kan bli ännu bättre med andra ord.
Att de får kallas Bandet utan namn har en enkel förklaring.
Vi har inte kommit på något namn än, säger killarna.
Det är femte året som Föreningen Ung Kraft i Slakthuset arrangerar kollot. Det är populärare än någonsin. För första gången tar man emot 50 elever. Platserna bokades på en timme när de släpptes första maj. Många elever kommer tillbaka för att få vara med igen.
Men vi tar alltid in några nybörjare, säger Åsa Nelson på Slakthuset.
Hon basar för kollots fem musikledare och tre aktivitetsledare.
En av aktivitetsledarna är praktikant. Han har gått alla de fyra tidigare åren men var nu för gammal. Då fick han bli ledare i stället.
Kollot vänder sig till ungdomar mellan 916 år.
Anders, Linus Marcus och Anna som övar i ett av rummen har naturligtvis precis som alla de andra tio grupperna konserten på Nyköpings teater som slutmål.
Karoake-kvällen med föräldrarna några kvällar innan kan nog också bli en höjdare.
Då brukar alla våra elever få visa upp replokalerna. Det brukar vara mycket populärt.
Hon tycker att den stora spännvidden åldersmässigt mellan eleverna är toppen.
De äldre tar automatiskt ansvar som förebilder. Och vilken tioåring vill inte ha en 16-åring som kompis, säger hon.
I reprummet får Anna vila en stund när Jonas och killarna kör en riktig gammal klassiker.
Som vanligt anförda av Linus på trummorna drar de igång Bobby Freemans Do you wanna dance en av alla läckra låtar från filmen American Graffiti.
Den slutliga frågan är oundviklig: Visst känner man sig lite som en rockstjärna?
Linus Kasa nickar jakande och får något drömmande i blicken.
Så jobbar vi med nyheter