Koloniområde firade 60 år
Förr cyklade hon. Nu tar Britta Johansson rullatorn till sin lilla stuga. Här är rart, säger hon om Anderslunds koloniområde, som i helgen firade 60-årsjubileum.
Här ligger 110 små stugor inbäddade i prunkande trädgårdar och med ett tak av äppelträdslöv.
Nog är det vackert. Så fort det blir sommar och tillräckligt varmt flyttar jag hit. Det känns som ett andra hem, säger hon.
Britta Johansson har haft gott om tid att bo in sitt favorithus. Maken och hon skaffade sig det 1947, ett år efter det att Anderslunds koloniförening hade bildats.
Då var det många som arrenderade kolonilotter för att dryga ut hyllorna i skafferiet. För Britta Johansson och hennes make var skälet ett annat.
Min make hade vuxit upp på landet och tyckte om att påta i jorden. Det var han som ordnade stugan åt oss. Inte tror jag att han tänkte på maten inte.
På den tiden bestod Anderslunds koloniområde enbart av kolonilotter och stugor. I dag är det annorlunda.
Numera har området en egen fotbollsplan, vattentoaletter, en expedition och en samlingslokal.
Henry Pettersson, som har sin stuga ett stenkast från Britta Johansson, är nog mest stolt över dansbanan. Där har han dansat en och annan dans, säger han.
En gång i tiden stod den på Folkets Park i Nyköping. Jag tror att vi köpte dansbanan för en hundralapp. Det var i alla fall 1959, för jag hade haft min stuga i några år.
Det var en bra investering, säger Henry Pettersson och skrattar.
Under många år var det kö till Anderslunds koloniområde.
Så är det inte längre. I dag finns det kolonilotter som står öde, även om de inte är många.
Ingrid Karlsson, som har haft sin kolonistuga sedan 1990, hoppas och tror att pendeln håller på att vända tillbaka.
På senare tid har en del ungdomar skaffat sig kolonilotter här. En del med barn. Det är roligt, säger Ingrid Karlsson.
Britta Johansson går sakta över de gröna gräsmattorna. I hennes trädgårdsland växer potatisen så det knakar. Hon är nästan rädd att det kommer att bli för mycket mat i år.
Jag får väl äta potatis hela vintern. Nej, jag måste ge bort en del. Inte kan jag släpa på all potatis hem till Högbrunn, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter