Kommunalrådet i gråzonen
I ett politiskt-historiskt perspektiv är svart fascismens och den förre italienske diktatorn Benito Mussolinis (1883-1945) färg. Denna koppling är tydlig än idag, inte minst i Italien där det skapat kontroverser inom ligafotbollen. Fascismen är såväl antidemokratisk som ultranationalistisk. Den hyllar den allenarådande staten i en stark nation, vars syfte är krigiskt kämpa om utrymme mot andra nationer. Att de påhoppade moderaterna Agneta Rönn och Bo Jender reagerar är inte konstigt. Det är en absurd men allvarlig beskyllning att få kastad i ansiktet.
Färger är ett traditionellt inslag i politiken som markerar tillhörighet. Rött, blått eller grönt, de står för vissa politisk-ideologiska utgångspunkter. Men Benita Vikström menar att tolkningen, svart som i fascism, för henne är främmande. Hon pratade bara om färger rent illustrativt. Det är mänskligt att slinta i en formulering och att budskapet i mottagarens ögon blir mer illasinnat än det var tänkt. Lättast är då att snabbt be om ursäkt.
Benita Vikström skriver i sin blogg att hon där inte vill uppfattas som kommunens företrädare. Skulle jag skriva som kommunalråd, så skulle jag börja väga varje ord på guldvåg, ta olika hänsyn och därmed skulle blogen bli ointressant. Bekymret är bara att Benita Vikström deklarerat att hon i bloggen ska beskriva sin vardag som socialdemokratisk politiker och kommunalråd. Det blir närmast omöjligt för andra att avgöra när hon ska uppfattas som officiell politiker eller mer personlig politiker. Kommunalrådets gråzon, om vi ska beskriva det i färger.
Det håller inte. Som kommunalråd är man offentlig och vare sig man vill eller inte förknippas man med uppdraget och det man representerar. Bloggen är mer en offentlig än en privat dagbok. Den är allmänt tillgänglig och syftet är förstås att andra ska läsa och ta intryck.
Så jobbar vi med nyheter