EU skärper därför sina sanktioner mot regimen genom att belägga diktatorn Bashar al-Assad med reseförbud och frysa hans ekonomiska tillgångar. USA har gjort samma sak. Nästa steg bör tas via FN:s säkerhetsråd. Kan omvärlden erbjuda en väg ut ur våldsspiralen?
Diktaturernas tid är på upphållningen, men den syriska situationen är komplicerad. Oppositionen är splittrad. Något egentligt underlag för en rebellrörelse som den i Libyen finns inte. Assadregimen har – trots all förföljelse och korruption – ett visst stöd inom bland annat ett antal minoritetsgrupper. Dessa fruktar att bli måltavlor i religiöst eller etniskt betingade konflikter eller i vidare bemärkelse utsättas för majoritetens förtryck. Det är alltså inte ovanligt att finna röster som varnar för allvarliga risker med diktaturen Assads fall. Trots att alternativet är demokratiska reformer, mer frihet och fler rättigheter...
USA och EU har fullt upp i Libyen. Omvärldens tveksamhet beror även på att det finns många instabila laddningar i den syriska krutdurken. I väster ligger Libanon, i öster Irak och Iran, i söder Israel och Palestina. Här finns grunderna till ett scenario som i värsta fall kan sätta en hel region i brand, även om den syriska regimen på papperet har få uttalade vänner. Men som ett sammanträffande passade EU på att i går även skärpa sanktionerna mot den religiösa diktaturen i Iran och dess kärnprogram.
Den syriska diktaturens löften till demonstranterna har varit vaga. Verkliga demokratiska reformambitioner lyser med sin frånvaro. Kan sanktionerna tvinga fram tillräckliga reträtter? Här finns en möjlig väg bort från dödandet och riskerna för en stadigt accelererande internationell konflikt.
Kan diktatorn i Syrien komma undan med brott som liknar dem som Khadaffi utsatt det libyska folket för? Det är en konfrontation som ingen vill ha, varken USA eller EU, men den kryper allt närmare. Övergreppen måste stoppas.
Parallellt med kriget i Libyen har rapporterna om våld och dödade demonstranter stadigt kommit från Syrien. Hela orter sägs ha belägrats av regimens trupper, med krypskyttar och stridsvagnar. Den syriska våren har färgats blodröd, i skuggan av utvecklingen i Nordafrika.
Konflikten som ingen vill ha förvärras
Ingen vill se ett Libyen-scenario i Syrien. Ingen vill behöva använda militära medel för att stoppa den syriska regimens blodiga angrepp på demonstranter. Det är allt annat än givet att det går att undvika.Omvärlden måste agera, om den inte vill vända ryggen åt de syriska övergreppen mot civila.
Så jobbar vi med nyheter