Konkurrens i vården skapar vinst åt alla

Vinst är bara ett fult ord i vänsterkretsar. I de flesta situationer är det annars bra att vara så effektiv att man får resurser över. Men då gäller det att samtidigt ha nöjda kunder och erbjuda god kvalitet, annars väljer kunderna till någon annan - om det finns konkurrens. Att krama offentliga monopol är därför inte att sätta de som behöver använda sig av välfärdstjänsterna i främsta rummet, inte heller de anställda som jobbar där. Det visar exempelvis Svenskt Näringslivs rapport om privatdrivna vårdcentraler som kom häromdagen.
I SN i måndags (10/4) kunde ni läsa ett intressant reportage från en privatdriven vårdcentral i Timrå. Det visar hur det som inte tyngs av omständlig offentlig byråkrati kan driva på för kvalitet och tillgänglighet, och samtidigt vara en attraktiv arbetsplats. På vårdcentralen i Timrå har man ingen läkarbrist och man har därför kortat köerna. Ändå har verksamheten likvärdiga ekonomiska förutsättningar som vårdcentraler drivna i offentlig regi. En rad undersökningar visar att privatdriven primärvård har mer nöjda patienter och medarbetare när den jämförs med verksamhet i enbart offentlig regi.
Alla verksamheter, privat eller offentlig, kan drabbas av problem. För vårdföretag är det en ren överlevnadsfråga att erbjuda kvalitet och tillgänglighet. Missnöjda patienter är förödande. Nöjda patienter är en vinst för alla. Undermålig vård är inte bra reklam. I ett vårdmonopol fungerar inte dessa drivkrafter lika bra.
Mångfalden är tricket. Konkurrensen verkar till fördel för såväl anställda som patienter. Nonchalanta arbetsgivare får svårt att rekrytera, kompetenta arbetsgivare lockar kompetent personal. När anställda inom sjukvården har möjlighet att välja mellan arbetsgivare, samt en möjlighet att starta och driva eget, behöver arbetsgivarna konkurrera om vårdpersonal. Med en bra arbetsmiljö, med korta beslutsvägar, bra anställningsvillkor eller särskilda möjligheter till kompetensutveckling och karriär. Det blir lättare att byta jobb och själv påverka sin lön.

Att införa lagar som hindrar denna utveckling är obegripligt. Ändå aviserar vänsterregeringen en tänkt stopplag mot offentligt finansierad, vinstdriven vård från 2009. Behovet av ideologiska spöken är större än intresset för den kvalitetspådrivande utveckling som konkurrens och mångfald utgör i vården. Det behöver inte vara så. Mycket hänger på att välja rätt politiker.