En färsk rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering visar att kommuner som bejakar friskolor och har en växande andel elever i dessa, kan glädja sig åt positiva effekter för alla elever i kommunen. Även för de som pluggar i de kommunala skolorna.
Möjligheten att välja ser ut att ha en allmänt sporrande effekt. Det går nämligen inte att säga utifrån resultaten i rapporten att de elever som väljer friskolan har en given fördel gentemot de som går i den kommunala skolan.
I rapporten Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt? visar Anders Böhlmark och Mikael Lindahl att konkurrensen i sig verkar bidra till att eleverna presterar bättre, inte bara i form av betyg utan också i nationella prov. I studien ingår elever som slutat grundskolan mellan 1988 och 2009. De positiva effekterna verkar inte gå att förklara med betygsinflation, en annars ofta lanserad förklaringsmodell till friskolors inverkan på studieresultat.
Den svenska skolan har – och har haft – kvalitetsproblem. Den viktigaste slutsatsen i rapporten är därför att friskolereformen inte kan beskyllas för att svenska elever sedan 1990 har tappat mark i jämförelse med omvärlden. Det är inte där skon klämmer. Tvärtom ser kommuner med friskolor och skolkonkurrens ut att ha klarat sig bättre än andra. Tillbakagången beror alltså på annat. Därmed är vi tillbaka i debatten om flumskolan och låga kunskapskrav, men kanske också i bostadssegregation och utbildningstraditioner.
Alla kommuner är inte stora nog att ha konkurrerande skolor, om de ens ville det. Det är först när konkurrens uppstår som de här resultaten blir intressanta. Det är alltså större kommuner som aktivt motarbetar friskolor som gör sina skolpliktiga medborgare en direkt otjänst.