Argumentet var principiellt: att locka väljare till valurnorna är partiernas jobb, inte kommunens.
Kommunfullmäktiges ordförande Adéle Bergentoft (M) är sammankallande i demokratiberedningen och hon tycker att det är synd att det inte blev något gemensamt initiativ. ”I år har vi den största kullen förstagångsväljare på länge, det vi vet av forskningen är att om vi får dem att gå och rösta i sitt första val, så kommer de i stor utsträckning rösta även nästa gång och nästa”, förklarar hon när vi pratar om demokratiberedningens önskemål.
Inspirationen hämtas från Botkyrka, där man i senaste Europaparlamentsvalet lyckades höja röstdeltagandet med 43 procent. I Nyköping finns det områden där nästan alla röstar och andra där bara drygt hälften gör det.
Det är ingen plikt att rösta. Det är en demokratisk rätt att avstå. Däremot är det värdefullt för demokratin i sig, om de val som hålls engagerar lejonparten av väljarna.
Nu handlade det inte om enorma projekt som demokratiberedningen i samverkan med valnämnden funderade på. Sommarjobbsanställningar för att ha unga demokratiambassadörer skulle förstås kräva vissa resurser. Men exempelvis en vykortskampanj till alla förstagångsväljare i kommunen skulle inte ens märkas i kommunekonomin.
Det hör också till saken att det inte är lätt att ordna demokratifrämjande kampanjer utan att riskera att halka in i partipolitiska intressesfärer. Man sår med goda ambitioner men skördar bitterhet och anklagelser.
Det vore dock synd om ambitionerna för ökat lokalt valdeltagande och demokratisk påverkansmakt och legitimitet, strandade på frågan om vem ska ska betala. Här finns redan en partiöverskridande samsyn. Låt varje parti ta lite pengar från de egna kampanjmedlen till ett gemensamt initiativ för att främja valdeltagande och medborgarpåverkan.