De deltidsbrandmän som sagt upp sig i Trosa och Oxelösund kommer fortsätta jobba fram tills den första maj, då det kritiserade avtalet – RIB -17 – träder i kraft. Förhandlingar pågår mellan facket och Nyköpings kommun, men om parterna inte enats innan dess står både Trosa och Oxelösunds kommun utan deltidsbrandmän. Frågan är – hur påverkar det förmågan hos Sörmlandskustens räddningstjänst?
– Rent hypotetiskt så är det ju tredje man som blir drabbad, han eller hon som till exempel drabbas av ett hjärtstopp, säger Fredrik Antman, deltidsbrandman i Trosa.
– Det finns ju faktiskt tillfällen där vi har räddat personens liv. Det kallas för IVPA-larm, i väntan på ambulans. Då åker vi i förväg och påbörjar hjärt- och lungräddning med hjärtstartare.
Fredrik Antman, tillsammans med kollegorna i Trosa, har tidigare understrukit att man inte tjänstgör för pengarnas skull, men att man heller inte kan jobba under vilka arbetsvillkor som helst. Patrik Gralberg, deltidsbrandman i Oxelösund, håller med:
– Det känns vemodigt, och som jag sagt tidigare, de flesta vill ju fortsätta jobba kvar. Jag vill absolut fortsätta, men någonstans måste man sätta ner foten.
Han minns en särskild situation, där insatsen från Oxelösunds deltidsbrandmän blev avgörande.
– Det var en händelse för fem–sex år sedan. Vi kallades till en båt som låg i hamnen, där en person hade ramlat över bord. Det här var mitt i vintern, och det var kallt ute. Vi hoppade i med ytbärgare och fick upp honom ur vattnet. Han hade nog inte klarat sig annars.
Två tredjedelar av Sörmlandskustens räddningstjänst består av deltidsbrandmän. Räddningschefen, Patrik Kullman, beskriver dem som "stommen av räddningstjänsten". Förlusten av den resursen skulle bli kännbar, förklarar han.
– För vår del skulle det här innebära att vi blir tvungna att omfördela resurser som vi har i dag, och då får vi omfördela från den heltidsorganisation som vi har. Det påverkar beredskapen i hela regionen.
– Jag kan inte gå in på hur vi tänker oss att lösa det här, men det pågår ett arbete där vi ser över olika möjligheter, fortsätter han.
Finns det anledning för invånarna att oroa sig?
– Det är för tidigt att uttala sig om hur säkerheten påverkas, men om den påverkas så kommer vi informera boende om det. Men det finns ingen anledning till oro just nu. Det är ett allvarligt läge, det kan jag inte sticka under stol med, men jag har förhoppningar om att det här ska gå att lösa.
Enligt lagen för skydd mot olyckor (LSO) är det, förutom räddningschefen, kommunfullmäktige som är ansvariga för att upprätthålla en fungerande räddningstjänst. Inför varje ny mandatperiod skriver kommunfullmäktige ett så kallat handlingsprogram, där det ska anges hur många brandmän kommunen behöver.
– Det är helt upp till kommunen att organisera sin räddningstjänst, säger Per-Olof Wikström, myndighetsjurist på myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Vad händer om man inte lever upp till det som anges i handlingsprogrammet?
– Länsstyrelsen kan bedriva tillsyn och rikta kritik mot att räddningschefen eller kommunen inte sköter sig.
Generellt sett, förklarar Wikström, riskerar kommuner också att stämmas om en olycka får allvarliga konsekvenser mot bakgrund av otillräcklig beredskap.