Konsten att handla rätt

!Så här i mellandagarna kan man väl kosta på sig att vara, kanske inte nostaglisk , men tillbakablickande i varje fall. När treåringen för en tid sedan skulle leka affär, skulle han prompt ha säkerhetsbältet från bilbarnstolen också. Visst, strykbrädan var en bra disk och det fanns gott om varor. Men bältet var oumbärligt. Till slut kom affärerna igång och vara på vara lades framför honom. Aha-upplevelsen kom när han vant drog säkerhetsbältesdosan över varje inköp. Ah, streckkoden!
Tänk hur bilden av något så vardagligt som att handla i affären har förändrats. Min barndoms lek ICA-affären är rena historielektionen. En kassaapparat där man slår in priset? Snälla nån, det är rena stenåldern. Nästan jämförbart med pilsnerfilmernas ICA-handlare; de som ständigt gick med en blyertpenna bakom örat och frågade jaha, vad får det lov att vara idag då?

Idag får det lov att vara en egen streckkodsläsare. Som kunder vandrar vi runt och gör större delen av det gamla kassajobbet själva. Registrera streckkod: pip. Registrera streckkod: pip. I kassan checkar man sedan ut.
Några dagar före julen handlade jag på ICA med den där nya manicken, självskannaren. Flera gånger tvingades jag plocka upp varor ur vagnen för att jag glömt registrera dem. Att lokalisera två paket jäst i en full kundvagn är rena skattjakten. Det blev ordning på allt till slut.
Men som nybörjare är man alltid lätt att känna igen. Vid utcheckningen stod mina medkunder på rad med varorna prydligt packade i kassar. Mina inköp låg i samma oorganiserade hög som före självskanningens tid. Någon frågade vänligt om jag verkligen hittat rätt kö. Här finns en uppförandekod! Fast jag misstänker att den dag jag packat allt prydligt och fint, så väntar en punktkontroll vid kassan. . .
Medan mina medkunder rullade mot bilarna, stod jag kvar, några meter från kassan och fyllde mina papperskassar. Vilken nybörjare! Men vänta bara tills min pappaledighet i vår. Då kör jag intensiv-pass.