Konstitutionen är inte död, den bara vilar sig

EU-konstitutionen är ingalunda död. Den får inte heller vila sig för länge. Bakslagen med konstitutionsarbetet, krönt av nej-rösterna från Frankrike och Holland under 2005, har tyvärr tryckt många bromsar i botten. Arbetet med att göra EU med överskådligt, mer handlingskraftigt och mer rättssäkert får aldrig gå i stå.
Två års sorgearbete efter det förra försöket fick tydligen räcka. Vid sidan av den allmänt hållna och löst formulerade 50-årsdeklarationen i Berlin, har frågan om en ny gemensam konstitution därför lyfts upp på nytt.
Tanken är att grunderna till ett nytt konstitutionellt fördrag ska kunna vara färdigt till 2009. Redan i juni ska EU-ledarna vara på det klara med vad som behöver plockas bort ur det tidigare dumpade förslaget. Men det krävs också tillägg.
Statsminister Fredrik Reinfeldt flaggar för tillägg ifråga om miljö och klimatpolitik. Det finns utrymme för fler än så och från andra aktörer än just EU:s toppgarnityr. Framtidskonventet som låg bakom det första konstitutionsförslaget var en relativt öppen och intressant process. Förankringsarbetet i medlemsländerna var dock undermåligt. Här krävs nytänkande och en nystart.
Vilket parti tar initiativet till ett förberedande svenskt framtidskonvent, ett första steg mot 2009?
En av EU:s främsta styrkor är dess mångfald, inte likformighet. En gemensam konstitution behöver alltså garantera medlemsstaternas mångfald parallellt med att den säkrar grundläggande rättigheter för de enskilda EU-medborgarna. Man måste alltså sätta ned foten ifråga om vilka tryggheter som ska finnas i EU:s namn, vilket ingalunda blir en enkel process.
Med hänvisning till den svenska avlyssningsdebatten krävs det även en storebrorsklausul, eftersom frågan idag sträcker sig långt bortom nationsgränserna. EU-konstitutionen måste garantera medborgaren integritet gentemot makten. Därmed skapas ett vasst rättsligt och gränsöverskridande verktyg mot övernitisk medborgarkontroll från makthavarnas sida.
I terrorbekämpningens tidevarv är detta en avgörande faktor åtminstone för unionens långsiktiga hållbarhet.
Den process som leder fram till nästa konstitutionsförslag måste även stå emot och bekämpa det överdrivna hemlighetsmakeriet, vilket i sig kräver en omfattande byråkratisk kulturförändring på unionsnivå. Endast genom stor öppenhet och generös genomskinlighet kommer unionen att finna den tryggaste vägen att stärka allt det den är tänkt att stå för och försvara.