Konstnär i Paris får Trosastipendium
Hon är rädd att uppfattas som pretentiös och knepig, årets stipendiat av Trosa kvarns vänner och Kristina Gilberts fond. Mina tavlor bara blir till. Och de behöver inte vara något annat än bara fina, säger Anna Skoog.
några svenska tidningar under de senaste åren. Hon lever och arbetar i Paris, men hälsar på flera gånger om året hos för-
äldrarna i Trosa. Och det är rötterna i hemstaden som nu ger näring att fortsätta med det hon brinner för. Anna Skoog har nämligen fått årets stipendium på 17 000 kronor från gamla Trosa kvarns vänner och Kristina Gilberts fond.
Jag sökte det för att ha råd att koncentrera mig bara på att måla ett tag, att slippa jobba extra på kaféer och så, förklarar hon.
Det är tidskrävande att sälja sig till olika uppdragsgivare. I Paris finns hur många illustratörer som helst som vill ha jobb, så det gäller att ligga i.
Kärleken tog henne till Frankrike. Under sin skolning till grafisk designer och illustratör i Stockholm mötte hon Brice, en fransk utbytesstudent i Sverige. Nu är de förlovade och bor ihop i Paris.
Brice är konsult inom finans- eller bankvärlden. Jag förstår inte riktigt vad han sysslar med faktiskt, men han har kostym och slips.
Och Brice förstår inte alltid vad hans svenska Anna gör heller. De humoristiska illustrationerna är inte så krångliga.
Men när Anna hängde upp sina oljemålningar hemma undrade han om hon inte tänkte måla dem färdiga först.
Jag bestämmer inte själv vad som ska framträda i min konst. Målningarna skapar sig själva. De bara blir till.
Anna Skoog namnger inte heller sina verk. Hon tycker inte att tolkningen är viktig, bara att tavlan ska vara vacker att se på.
Jag älskar det Neapelgula här, säger hon och visar på den serie hon nu ställer ut på Hamnmagasinet i Trosa
Först trodde jag att det var Klippiga bergen jag målade, för den första av tavlorna påminde om dem. Men sen
blev motiven plattare och plattare ...
Några av hennes illustrationer har också fått plats bredvid målningarna på utställningen.
Mina teckningar är snabba och precisa. Med mycket humor och kanske lite ungdomliga.
I tre år till ska Anna Skoog stanna i Paris. Sedan vill hon flytta hem till Sverige igen, tillsammans med Brice.
Tre år låter lagom. Jag hinner lära mig språket flytande, Brice hinner jobba upp sig ... och så är ju Paris en kul stad!
Utställningen i Hamnmagasinet pågår till och med den 6 augusti.
Så jobbar vi med nyheter