Köpet av Rosvalla är anmärkningsvärt

Det hör inte till vanligheterna att en borgerlig kommunledning väljer att köpa en anläggning av ett privat företag för att bedriva verksamhet. I grunden är det en dålig idé att socialisera ägandet av byggnader med delvis externa hyresgäster. Det kan dock finnas situationer där det går att, åtminstone på papperet, räkna hem en dylik manöver rent ekonomiskt. Så verkar vara fallet med Nyköping kommuns köp av anläggningen Rosvalla, som klubbades på fullmäktige i tisdags kväll.
Utgångspunkten är det 25-årsavtal som skrevs mellan kommunen och exploatören Peab vid bygget av detta stora idrotts- och evenemangscentrum. Avtalet satte nivån på kommunens framtida kostnader för Rosvalla. Det handlar om stora pengar, som fastställdes av den dåvarande s-majoriteten. I gengäld så avhände sig kommunen ansvaret för anläggningen och bejakade tanken på att privata entreprenörer är bättre lämpade att utveckla verksamhet och förvalta fastigheter.
Att som moderaten Erik Larsson kalla avtalet för stöld från skattebetalarna är därför att ta till överord. Båda parter visste vad de skrev under. Det kan däremot vara på sin plats att kritisera avtalets utformning, som innebar att Peab när det kom till kritan inte tog någon risk i större omfattning. Det är därför som köpet av Rosvalla nu har blivit aktuellt, eftersom kommunen kan minska sina utgifter genom avtalets högre hyreskostnader kan bytas mot lägre lånekostnader.
Kanhända var ursprungsavtalet en förutsättning för att bygget överhuvudtaget skulle komma igång? Men minns då att Peab också fick omfattande exploateringsmöjligheter i närområdet, vilket bör räknas som attraktiva och relativt centrala bostadslägen i Nyköping. Särskilt om vi antar att befolknings- och näringslivsutvecklingen i Sörmland blir ungefär som förväntat de kommande 20-25 åren. Om Nyköpingsområdet sakta men säkert knyts närmare till Stockholmsområdet påverkar det såväl arbetsmarknad som bostadspriser.
Genom köpet av Rosvalla tar alliansen en risk med skattebetalarnas pengar, även om man sparar drygt 70 miljoner jämfört med de ursprungliga kostnaderna. Det förutsätter att det inte kommer att krävas omfattande nyinvesteringar eller att räntekostnaderna stiger.
Sannolikt hade det bästa varit att försöka omförhandla avtalet med Peab. Principen kvarstår nämligen: kommunen bör ägna sig så lite som möjligt åt att förvalta fastigheter.