En del av argumentationen bakom momssänkningen är just att minska regelkrånglet. Systemet med olika momssatser på restaurangserverad mat och hämtmat är allt annat än bra. Det är ologiskt, från arbetslinjen sett, att lagad mat som bara plockas hem beskattas mildare än de rätter som leder till fler avlönade arbetsuppgifter på restaurangen.
Finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf bildar nu gemensam front för att visa sitt intresse för att syna reformens effekter (SvD 3/11). Dels handlar det om att visa att reformen är viktig för regeringen. Dels handlar det om att sätta press på branschen.
För även om det är lätt att vifta bort vänsterkritiken om att göda feta krögare, en direkt men något slaskig argumentation, är det uppenbart att regeringen för sitt liv inte vill stå där med en genomförd reform som visar sig ha gett inget eller litet avtryck på arbetsmarknaden.
”Branschen kan alltså vänta sig en noggrann och löpande kontroll och tillsyn”, skriver ministrarna.
Det gäller att vårda idéerna om att sänka skatter inom tjänstesektorn leder till fler jobb, i Rut- och Rot-avdragens anda. För Centern, som gjort reformen till sin, står mer på spel än för Moderaterna. Risken finns alltid att sådana konrolluppdrag leder till merarbete för företagen, att leverera allt fler uppgifter till myndigheterna – stick i stäv i kampen mot regelkrånglet. Detta ligger åtminstone inte i näringsministerns intresse.
Anders Borg och Annie Lööf dunkar nu restaurangbranschen glatt i ryggen, men samtidigt viskar de ett varningens ord: ”Visa nu att det är värt det”.
Annars ryker momssänkningen fortare än kvickt.