Snickaren Peter Hardö öppnar grinden till Strandsborgs förskolas inhägnade baksida.
– Är det någon som vill snickra lite? undrar han.
Och blir på nolltid omgiven av ett femtontal ivriga barn, bland andra Moa som hans egen dotter heter. Peter och barnen hjälps åt att hämta skruvdragare, skruvar och byggsatsens 37 delar.
– Som grabb byggde jag lådbil med farsan. Jag tyckte det var fantastiskt – både att bygga och att köra. Jag och mina kompisar körde downhill, var helt vilda. Jag skulle aldrig låta mina egna ungar göra så, säger han och skrattar åt minnet.
Peter Hardö och Torbjörn Detlofsson driver bygg- och fastighetsfirman Linhus och tog tillsammans fram sju–åtta prototyper innan de fastnade för den här.
– Den är fiffigt konstruerad, tycker Peter.
Hans vision är att lokalt, i liten skala, få igång tillverkning och försäljning av lådbilar med olika karosser. Men nu är han på Strandsborgs förskola, som ska få testbygga och testköra en lådbil.
– Vi kommer att skänka monteringstid och lådbilar till några fler förskolor i kommunen, lovar han.
I gassande sol samlas barnen runt byggsatsen. Till den hör en enkel ritning, men Peter får barnen att själva fundera över vilken del som ska sitta var. Sedan får alla som vill dra in en skruv i ett av många förborrade hål. Med mer eller mindre tålamod väntar varje barn på sin tur.
Självförtroende, det saknar de unga människorna inte. "Peter, jag är skitbra på att skruva så jag behöver ingen hjälp. Faktiskt!" säger exempelvis en femårig pojke, som aldrig tidigare hållit i en skruvdragare.
– Jag ser lådbilen som ett pedagogiskt verktyg, som barn och vuxna kan göra tillsammans, berättar Peter.
Han tycker att för få vuxna är närvarande i barns liv, att många barn fokuserar för mycket på smarta telefoner och surfplattor.
– Alla ungar har skaparglädje. Ta till vara på den, uppmanar han.
Plötsligt hörs en traktor närma sig förskolan. Den är lastad med sand, som ska tippas ner i sandlådan på gården.
– Det här är sanningens minut, säger Peter nyfiket.
När traktorn lämnat området har skaran runt lådbilen halverats, till förmån för sandlådan. Men de flesta återvänder efter att ha hoppat av sig i den nya sanden.
– När ska vi måla lådbilen? undrar en flicka när bygget börjar likna en lådbil.
Peter ler. Han älskar kreativiteten som flödar, älskar tanken på att lådbilens utseende förändras över tid.
– Ungar ser saker som inte vuxna ser. För dem kan gamla konservburkar bli till billyktor, en dammsugarslang kan bli ett avgasrör. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Efter cirka 45 minuter sitter varje bit på rätt plats, är varje skruv iskruvad och lådbilen har fått styranordning i form av ett rep. Peter och Moa tar första åkturen, hon sitter i, han puttar på. Lådbilen rullar långsamt på sina breda, rätt så mjuka hjul och vändradien är stor.
– Risken för att skada sig i lek med lådbil är liten, men barnen ska inte rulla ut i trafiken i lådbilen. Och kanske kan man sätta på en cykelflagga, funderar Peter.
Barnen turas om att sitta i och att putta på, hjälps åt att vända det för dem tunga fordonet. En av fröknarna uppmanar barnen att tacka Peter, som genast blir överöst av kramar.