Kristdemokraterna stannar mitt i tanken

Tomt i tanken eller tomt i plånboken? Kd-ledaren Göran Hägglund sätter fingret på en av semestertidens ömmaste punkter, när han går till storms mot bensinpriset. Det är hutlöst högt, dundrar Hägglund och föreslår svävande att staten ska se till att bensinen inte får kosta mer än 10 kronor/liter.
Det låter som om han vill införa statlig priskontroll. Vad kommer härnäst? El? Nåja, vi kommer säkerligen få höra kd-ledaren återkomma till det hutlösa bensinpriset och att det måste finnas en gräns för hur dyr bensinen kan bli.

Men vid närmare efterforskning är tankarna inte särskilt vidareutvecklade. Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen Stefan Attefall vill inte säga att just tio kronor ska vara en smärtgräns eller att det behöver inrättas ett pristak. Däremot, berättar han, har partiet funderat närmare på möjligheterna att justera bensinskatten månad för månad. Detta för att inte staten ska göra grova pengar på snabba prisstegringar. Det är dock en kostsam och omständlig process, där en verkligt långsiktig effekt saknas.

Kristdemokraterna har dock problemformuleringen klar. Bensinen är dyr. Ett stadigt högt oljepris kostar på för hushållen. Många har inget annat val än att använda bilen för att klara sina vardagsbehov: att ta sig till jobbet, att göra ärenden eller skjutsa barn till förskola, skola eller fritidsaktiviteter. Varje enskild bensinprishöjning tär ytterligare på hushållsmarginalerna. Att sänka bensinskatten kan ge en tillfällig smärtlindring, men det är många skatter som behöver sänkas och skatterna på arbete måste komma först.
Det är därför synd att Göran Hägglund stannar mitt i tanken. Kärnan i problemet är inte det hutlösa bensinpriset, utan oljeberoendet. I stället för att enbart bekämpa effekterna av beroendet, som priserna på bensin eller villaolja, borde det läggas mer energi för att skapa starka alternativ, en väg bort från oljan. Det vinner alla på, utom möjligen Opec och petroleumindustrin.

Det går inte heller att beskatta bort oljeberoendet, om det inte finns alternativ. Då krävs satsningar på energiforskning och utveckling, på alternativa energikällor, på miljöfordon och på drivmedel som etanol och biogas. Det tjänar samhället på inte bara miljön. Här finns många krafter som borde kunna dra åt samma håll politiker, företagare, forskare, uppfinnare och eldsjälar. Hellre det än att föra en ständigt retirerande strid mot stigande bensin- och oljepriser.