Han tycker att de rödgröna och Sverigedemokraternas gemensamma krav att återta en formulering i sjukförsäkringen som tidigare skrotats, inte är konstruktivt, inte är bra för Sverige och inte löser problemen i sjukförsäkringen.
Det är sannolikt så. Försäkringskassans egen bedömning av hur prövningen av arbetsförmåga bör formuleras, går i den riktningen. Myndigheten vill hellre se ett tredje alternativ, tydligare och bättre än såväl oppositionens som regeringens. De rödgröna och Sverigedemokraterna kan förstås stifta lag efter eget huvud – om de kan enas om det. Det lär inte gå. I stället har de beställt en lagstiftning av regeringen – och socialförsäkringsministern har då förstås inte mer bråttom än nödvändigt.
Så brukar minoritetsregeringar agera när de har förlorat voteringar. Ingen stress i onödan. Men i sammanhanget är det inte särskilt smart att tala om för riksdagen att dess beslut är ointressant. Oppositionen känner sig förminskad och medierna börjar känna doften av ett misstroendevotum. Drevet samlas.
Därför gjorde Ulf Kristersson en så kallad pudel i går. På en presskonferens underströk han att han aldrig har haft för avsikt att ignorera ett riksdagsbeslut eller förminska ett sådant. Han kanske ”uttryckte sig slarvigt”, ”i stridens hetta”. Därför var gårdagens reträtt ytterst noga formulerad. Den lovade inget och erkände inget mer än vad som krävdes.
Ingen regering vill se en misstroendeomröstning mot en minister. Särskilt inte en minoritetsregering, eftersom det understryker så tydligt att den inte alltid har riksdagen på sin sida.