KRÖNIKA: Ändligt och oändligt
Klimatdebatten kommer att fokusera på den globala uppvärmningen en tid framöver. För klimatberedningen som gör en översyn av den svenska klimatpolitiken skulle det underlätta att ha klart hur energikällan kärnkraft i sammanhanget ska betraktas.
Att kärnkraftverken kommer att tuffa på en bra tid framöver verkar vara en realitet. Alliansen har kommit överens om att inte förändra kärnkraftens förutsättningar den här mandatperioden. Mycket talar för att man kommer att ha ungefär samma utgångsläge inför nästa. Centerns motstånd och folkpartiets utbyggnadskrav tar ut varandra.
Det skulle dock kunna bildas ett Lägg ner kärnkraften nu-alternativ inom oppositionen. Om socialdemokraterna ville jämka sitt nej med miljöpartiets och vänsterpartiets. Men sådant vill de s-märkta spinndoktorerna sannolikt hålla på mer än armlängds avstånd; opinionen gynnar inte radikalt kärnkraftsmotstånd för tillfället.
Inte heller centern är högljutt i ämnet.
Men kärnkraften är inte framtiden och behöver ersättas. När det globala behovet är mer förnyelsebar energi, så hamnar kärnkraften vid sidan om. Även om dess utsläpp inte bidrar till klimatförändringen, tär kärnkraften på ändliga resurser till skillnad från sol, vind och vatten. Den stora avfalls- och förvaringsproblematiken är lika uppenbar som tidigare.
Visst vore en samsyn om svensk energipolitik välkommen. Långsiktiga spelregler gynnar näringslivet och jobbutbudet. För att nå samsyn måste man också vara ense om att kärnkraften, likt kol och olja, gör slut på ändliga resurser och inte utgör någon mirakelkur mot varken koldioxidutsläpp eller olje- och kolkraftens baksidor. Med detta som grund borde en långsiktig uppgörelse mellan åtminstone fem partier mp och v undantagna vara möjlig.
Så jobbar vi med nyheter