Krönika: BalkvÀllen blir ett minne för livet
HögtidsklÀdsel stod det pÄ inbjudan. BalklÀnningar och fina skor, kostymer och kavajer av alla de slag. Och visst Àr det en speciell kÀnsla att nÄgon gÄng fÄ klÀ sig sÄ dÀr riktigt fin och bara dansa och ha roligt.
SÄ Àr fallet pÄ min skola i Trosa och
nu var det dags för den Ärliga balen för tjugonde Äret i rad.
I veckor har man funderat pÄ vilken klÀnning man ska ha, vilken frisyr och
vilka skor. De allra flesta hade inte bara provat en klÀnning, utan hade mer eller mindre kuskat land och rike runt i jakten pÄ en fin klÀnning.
NÄgra hade Àven sytt sina vackra klÀnningar sjÀlva, vilket jag beundrar vÀldigt mycket.
Balen hölls i den nybyggda Tomtaklintskolan och var en obligatorisk tillstÀllning för alla elever i nian.
Jag mÄste medge att jag blev förvÄnad över hur mÄnga som faktiskt hade tagit sig till balen med glada miner. Om jag inte minns fel sÄ var det nog faktiskt inte en enda elev som inte hade mungiporna Ànda uppe vid öronen.
Alla var glada och dansade och skrattade. Men man kan ju ÀndÄ nÀstan undra om inte förÀldrarna var gladast. Deras stolta miner gÄr knappast att jÀmföra med nÄgonting jag har sett.
FörÀldrarna fick vara med och fotografera ungdomarna nÀr de anlÀnde med sina vackra klÀder. Efter ungefÀr en halvtimme med de miljoners miljarders
kameror som rymdes i balsalen var jag sÄ trött i kÀkarna att jag aldrig trodde jag skulle orka le igen.
Men det var svÄrt att lÄta bli. StÀmningen var pÄ topp. Allt danstrÀnande under gymnastiklektionerna
visade sig ha lönat sig mycket bra.
Vissa var sjÀlvklart riktiga specialister pÄ det dÀr med dans. SÄ ibland fick man nÀstan skÀmmas lite nÀr man inte riktigt hann med i svÀngarna.
Men som tur var lÄg de allra flesta pÄ samma nivÄ i sitt dansande som jag, sÄ det blev inte sÄ mÄnga tÄr som blev trampade pÄ...
NÀr alla hade dansat en stund till Trosa Storband, som stod för musiken, var man var helt slut i benen. DÄ serverades det mat vid de lÄnga fina bord som stod uppdukade i entrén till skolan. Jag blev lite orolig nÀr jag sÄg all mat och aktade mig noga för att inte ta för mycket. Men det kÀndes ÀndÄ som att klÀnningen skulle spricka, trots den pyttelilla portion jag hade slevat upp.
Efter maten var det dags för lÀrarnas Ärliga upptrÀdande. I Är bestod showen av sex lÀrare utklÀdda till brandmÀn, sjungande Brandsta City SlÀckers-hiten Kom och ta mig lÄngt hÀrifrÄn.
Och jag kan nog nÀstan lova dig att det inte var en enda person som kunde hÄlla sig för skratt under den showen.
Det enda som nu blir lite knivigt Àr att jag inte vet hur det ska gÄ att vara seriös pÄ nÀsta veckas lektioner, efter detta framtrÀdande. Det Àr tur att det snart Àr sommarlov.
KvÀllen var en otroligt lyckad tillstÀllning, som de allra flesta kommer att minnas hela sitt liv. Jag Àr glad att vi fick chansen att vara med pÄ denna bal. Och jag vill sÀga ett stort tack till alla som var med och arrangerade. Tack!
SĂ„ jobbar vi med nyheter