De flesta av oss har stött ihop med dessa säljare. Ibland känns det som att man inte kan gå in i en vanlig ICA-affär, utan att mötas av ett gäng sportiga 19-åringar med lika spretiga frisyrer som argument. Det moderna samhällets motsvarigheter till gårdfarihandlare påminner om en korsbefruktning mellan valfritt innebandylag och Centerns ungdomsförbund. Och får mig att vilja vända i dörren.
För det är alltid samma visa. Just den här trista torsdagskvällen råkar ”vi-som-inte-hade-betygen-för-Handels-så-till-hösten-ska-vi-antagligen-plugga-grundkursen-i-företagsekonomi-på-Mälardalens-högskola”-typerna ”erbjuda” mig världshistoriens billigaste abonnemang, till världshistoriens bästa mobiltelefoner.
Allt från en provisorisk säljstation utanför Hemköp på Storgatan.
Om något låter för bra för att vara sant, är det för bra för att vara sant. Det vore högst osannolikt att någon av de ledande teleoperatörerna, skulle lansera sitt nya superduper-erbjudande i hallen till en livsmedelsbutik i Sörmland.
Bakom fasaden av försäljarnas inövade frågeställningar, och falska leenden, döljer sig inte mer än bluff och båg. I söndags visade SVT hur skumraskföretaget ”The Phone House” konsekvent utnyttjar hurtfriska ungdomar. Personalen lovas rekordhög lön och får inte ens lunch.
Reportaget var betydligt mer upprörande än förra veckans bananäventyr i Norge, och visar att vi inte behöver gå längre ner än till Storgatan, för att se företag som fungerar likt en sekt.
Behovet av ett blomstrande näringsliv i all ära. Själv tänker jag inte sörja om någon drar ut sladden för telefonmarodörerna.