Detaljrikedomen och noggranheten är skrämmande. Ingenting har lämnats åt slumpen. I inledningen finns till och med instruktioner för hur pdf-filen kan läggas upp på nätet och hur den bäst kan skrivas ut.
Samtidigt är det den passionerades förvirring som präglar boken. Faktaframställningar där Breiviks egen blogg står som ensam referens blandas med komplexa vetenskapliga diskussioner där rådande idéer dekonstrueras och kompareras. Att han är en intellektuell person, med stor förmåga till avancerade resonemang och minutiös planering, är uppenbart. Samtidigt vilar en tunn inhuman hinna över varje ord. Terrordådet beskrivs närmast som en teknisk detalj, där människor förvandlas till kugghjul i Breiviks maskineri. Det urskillingslösa dödandet av närmare 80 ungdomar ges ingen större eftertanke än några rader som jämför attacken med en förälder som smiskar sina barn. Med tiden kommer barnen förstå att det var för deras eget bästa.
Stor intelligens men total likgiltighet inför andra människor. Varför förvånas jag av denna blandning? De grövsta brotten mot mänskligheten har alltid vilat på vetenskapliga och intellektuella fundament, om det så varit rasbiologi, marxistisk teori eller radikal islamism. Under den rätta uttänkta vägen blir människolivet inte mer än ett ägg som måste knäckas, ett barn som måste smiskas, i kampen för den underbara framtiden.
Att betrakta människor som utbytbara pjälser på ett bräde är inte ointellektuellt.
Det är bara omänskligt.