KRÖNIKA: Den urbana vågen
En delrapport till regeringen ur långtidsutredningen visar att svaga arbetsmarknader förblir svaga trots en ökande rörlighet. Men det är främst unga och högutbildade som inte har några bekymmer med att flytta till nytt jobb och en ny hemort. De senaste 20 årens regionalpolitik har inte förändrat situationen ett dugg. Det är samma kommuner då som nu som har svaga arbetsmarknader. De starka har förblivit starka, noterar utredarna. Det är dock möjligt att en ökad regionalisering av politisk-ekonomisk makt skulle kunna göra skillnad på lite längre sikt.
Utredarna vill ha färre subsidier, stöd eller bidrag för att stimulera flytt eller pendling. De förordar tuffare insatser för att öka flyttbenägenheten. Extrem urbanisering skapar också problem och bekymmer. Samtidigt är det nog inte politiskt möjligt att enbart med ständigt hårdare krav pressa fram en mer flexibel arbetsmarknad för de grupper som idag är trögrörliga. Stimulerande offentliga åtgärder får inte avskrivas. I en tid med stigande bilkostnader bensinpris och klimatskatter måste exempelvis bilpendlarnas situation tas särskild hänsyn till.
Om vi i framtiden ser flyttströmmar från centrum till grönare boenden kommer de garanterat att se annorlunda ut än gröna vågens 1970-tal och sannolikt med en helt annan ekonomisk profil. I tätorterna byggs villor på allt mindre ytor. Inom rimligt avstånd från tillväxtområden kommer det att finnas en marknad för såväl eget by- som glesbygdsboende.
Mycket hänger på möjligheterna till försörjning, infrastruktur och kommunikationer. Om det i framtiden krävs relativt höga inkomster för att kunna skaffa sig ett naturnära boende är frågan hur pass politiskt kontroversiellt det kommer att vara. Det borde åtminstone bekymra.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!