Den 1 februari öppnar Gymnasiewebben för ansökan till gymnasiet. Det är nu det är dags att börja bestämma sig. Lagom till ansökningen har jag fått beslutsångest. Kanske är det bra, valet bör vara genomtänkt. Olika former av reklam, råd från studie- och yrkesvägledaren, föräldrars åsikter samt kompisarnas tankar sammantaget har fått mig att börja vela. Ska jag välja det program som jag tycker verkar roligast? Det som ger mig bredast valmöjlighet i slutändan? Eller det jag tänkt från första början?
Något som jag är helt säker på efter alla samtal kring gymnasievalet är att det viktigaste är att välja efter det jag själv vill göra med min framtid och inte lyssna allt för mycket på andra. Om någon väckte mig mitt i natten hade jag lätt kunnat repetera: Det handlar om dig och ingen annan. Vilket också är helt sant, det ska ju faktiskt handla om just mig och ingen annan, det är mitt val. Jag skulle tro att alla niondeklassare, liksom jag, är fullt medvetna om vikten av att välja utifrån det man själv vill. Samtidigt har jag uppmärksammat hur stor betydelse samhällets normer har.
En kille i min klass fick frågan Vad ska du gå på gymnasiet?. Han svarade natur på Enskilda. Hela klassen började skratta. Vi förstod ironin och han erkände sedan: – Nä, bygg, såklart. Det fick mig att känna en släng av dåligt samvete. Förutfattade meningar är bara förnamnet. När frågan ställts till mig har jag svarat samhälle. Många har lite förvånat uttryckt något i stil med: "Ska du gå samhälle? Varför inte natur, du har ju så bra betyg?"
Det gör mig irriterad. Om jag hade sagt att jag ville gå bygg, vilka reaktioner skulle jag ha fått då? Troligtvis skulle de flesta tro att jag skämtade. Om fallet inte var så då?
Det har ingen betydelse om man kan frasen det är ditt val och din framtid utantill. Det alldeles för lätt att luta sig tillbaka på andras värderingar, åsikter och förväntningar, framförallt är det alldeles för lätt att döma.
Alva Johansen