Det där om klassförakt är ett löjlpotteri, om det ordet finns, utan vardagsförankring.
Visserligen hörs det att Håkan Juholt kommer från Oskarshamn, men det gör honom varken till proletär eller bonnig i negativ bemärkelse. Han kommer från en etablerad politikerfamilj och har aldrig varit någon traditionell låginkomsttagare. Däremot spelade han stundtals fullt medvetet på Åsa-Nisse-rollen, i tron att det skulle göra honom mer folklig än Alliansens kostymherrar. Att sedan använda detta som en alla-är-elaka-mot-mig-förklaring är lika trovärdigt som hans åsiktsbyten om den svenska Libyen-insatsen.
Åsa-Nisse vinner aldrig några guldbaggar. Humorn är inte tillräckligt sofistikerad, handlingen inte tillräckligt komplicerad. En gång i tiden var Åsa-Nisse en folklig figur som gick hem i stugorna. Filmerna var rätt usla, men jag köpte serietidningen som barn och uppskattade den.
I dag bor vi mer sällan i ensliga stugor – på gott och ont. Tjuvjakt, sånger med Bertil Boo och Sjökvistens bröllopskonfekt vinner få väljare. Tiden har gått.
Kritiken mot Håkan Juholt och Socialdemokraterna kan förstås likväl beskrivas som ett utslag av elitism, fast i så fall är det en folklig sådan.