Utifrån ett svenskt perspektiv finns en rad intressanta slutsatser att dra av det tyska valet. Flera politiska delegationer från Sverige har också varit och följt valrörelsen. Kampanjmetoder har studerats, väljarmönster registrerats.
Likheterna mellan Tysklands och Sveriges politiska kulturer är flera. Precis som Tyskland har Sverige tydliga inslag av klassröstning, båda länderna har dessutom en borgerlighet som lyckats bryta sig in i breda tjänstemannagrupper.
Angela Merkels kristdemokratiska CDU har i decennier varit vad nya Moderaterna drömmer om att vara. Merkel leder ett folkligt, borgerligt samlingsparti med en politisk retorik som prioriterar socialt ansvar framför skattesänkningar.
Segern för CDU är således goda nyheter för Moderaternas spinndoktorer. Trots en mittenpositionering gjorde Tysklands socialdemokrater ett historiskt dåligt val. SPD fick bara 23 procent av rösterna och tvingas nu bort från den stora koalitionen. I stället väntar en ofrivillig, osäker opposition tillsammans med bland annat vänsterpartiet Die Linke.
Utvecklingen är inte otänkbar i Sverige. Om Alliansregeringen får nytt förtroende väntar en skakig tillvaro för Mona Sahlins förnyelse av Socialdemokraterna. Det troligaste scenariot är då att morgondagens SAP, precis som dagens SPD, tvingas röra sig vänsterut och därigenom tappar ännu mer stöd i tjänstemannagrupperna.
Alliansen kan dock inte ta ut segern i förskott. Det tyska valresultatet visar att koalitionsregeringar alltid gynnar regeringschefens parti – medan samarbetspartierna får stryk. Fredrik Reinfeldt riskerar alltså spela ut statsministerkortet på Allianskollegornas bekostnad.
Det vore minst sagt ironiskt om Moderaternas iver att lära av CDU indirekt lägger krokben för en bred, folklig borgerlighet i Sverige.
KRÖNIKA: Die Kanzlerin och landsfadern
Tyskland har valt och valde Angela Merkel. Europas mäktigaste land kommer även nästa mandatperiod att styras av världens mäktigaste kvinna. Die Kanzlerin.
Så jobbar vi med nyheter