Riksmötets öppnande är demokratins högtidsdag. Men högst olyckligt försvinner stora delar av den goda stämningen redan på slottsbacken. För enligt traditionen måste våra nya statsråd besvara frågor, som inte har ett dugg med politik att göra.
Först kommer vårt kungapar farande med häst och vagn från slott till riksdag. Därefter tar kammaren ton i Kungssången och statsministern håller sin regeringsförklaring. Och som grädde på moset får en färsk socialminister förklara att han inte haft svart barnpassning.
Det är inte bara tvära kast. Riksmötets öppnande ger oss en snabbkurs i den svenska mentaliteten: respektera överheten. Tillsammans är vi starka. Följ reglerna. Må herren förbarma dig som inte betalar TV-licensen.
Politiker ska göra rätt för sig. Det är journalistikens uppgift att granska dem. Däremot bör vi alla stanna upp och fråga oss vilken form av samhälle vi vill leva i. När ett sprillans nytt statsråd behöver förklara att hon åkte fast i en hastighetskontroll 1994 – och ett annat känner sig tvungen att redogöra för sina restskatter – får samtliga inblandade ett löjets skimmer över sig.
Politik är åsikter, idéer och känslor. Om alla statsråd måste vara stöpta i standardformulär 1A blir politiken ohyggligt stelbent. Hellre än kulturminister som har valt bort TV-licensen, men som vågar utmana andras och sina egna värderingar, än tvärtom.
Och varför ska vår integrationsminister krypa till korset för att förtälja att han rökte marijuana som fjunig student? Hans preskriberade blossande visar inget annat än att han är människa. Människor av kött och blod planerar inte sin politiska karriär som femtonåring.
Se det som ett sundhetstecken.