KRÖNIKA: Fyra för en, en för fyra

Det blir inget Folkmodecenterdemokraterna. Det blir inget Alliansparti. Partisekreterarna i respektive parti underströk det särskilt i en debattartikel i förra veckan. Exakt varför det kändes påkallat att berätta just nu är svårare att förstå. Det hade varit högst överraskande om fyra partier bestämt sig för att bli ett under mandatperioden.
Allianssamarbetet har gjort allt regerande så pass mycket smidigare. Det är alla överens om. Det har gjort att man under första tiden vid makten kunnat sjösätta mycket av den agenda man hade med sig in till Rosenbad.
Detta gör det tydligt hur pass stark en majoritetsregering är jämfört de alla de minoritetsregeringar som regerat under de senaste decennierna. Men det är naturligtvis så att alliansen fortfarande består av fyra skilda partikulturer. Samarbetet betyder inte att man gör allt likadant internt. Ett möjligt Alliansparti ligger en bra bit in i framtiden, inte i närtid.

Som regering har Alliansen en del kvar att bevisa. Utnämningspolitiken måste verkligen reformeras, bli mer öppen och tillgänglig. Det kommer att finnas ett otal små hinder i den processen. Precis som många kommuner upptäckte när de öppet annonserade efter exempelvis kommunchefer utan att använda sig av rekryteringshjälp och medierna frågade vilka som hade ansökt. Alla ville ju inte skylta med sin ansökan offentligt. Men det är smärre hinder som inte får tas som intäkt för att slippa göra stora förändringar. Det måste man våga göra.
De försök till ökad öppenhet som redan gjorts måste följas av fler. Den gamla s-regeringen gjorde konsekvent partiegoistiska tillsättningar. Partiet bestämmer, punkt. Regeringen Reinfeldt har en annorlunda agenda och när den anklagas för att i det tysta göra politiska tillsättningar kostar det trovärdighet hos de egna väljarna. Ett öppet förfarande, även på UD, må göra processerna något krångligare ibland, men det är bra för demokratin och för Alliansen.

Den svenska arbetsmarknaden kommer sannolikt att utvecklas i en tydligt positiv riktning under resan mot 2010. Då kommer vi att ha en etablerad regeringskoalition i Rosenbad som står mot en vänstertrio som aldrig suttit i regering tillsammans. Det ger alliansen klara fördelar. Men då krävs nya gemensamma ambitioner. Bara för att partierna inte vill bli ett enda parti är det ingen ursäkt att avstå från att fördjupa och förstärka samarbetet.