Den som känner för att vara bitsk kan säga att Järrel påminde om Arne Weises elaka tvillingbror. I stället för att bli en folkkär julvärd, valde Henrik S. Järrel att gå in i politiken. Han satt i riksdagen för Moderaterna åren 1994-2006 och gjorde inte mycket väsen av sig.
Om Järrel var socialdemokrat skulle han ha uppfyllt kravbilden för att bli ny ekonomisk-politisk talesperson. Nya Moderaterna är smartare än så. Henrik S. Järrel var en av knökarna som försvann i samma antag som Fredrik Reinfeldt sade ”arbetarparti”.
Nu för tiden lever Järrel ett behagligt liv på Gärdet i centrala Stockholm. Hans gamla kollega Weise bor i närheten; man kan nästan hur gentlemännen sitter i sina våningar, dricker afternoon tea, äter scones med en klick engelsk marmelad och skvallrar om gamla TV-minnen. Lite som en scen ur ”Morden i Midsomer”.
Henrik S. Järrel ska inte klaga. Med jämna mellanrum dyker han upp i morgonsofforna för att försvara monarkin – och som plåster på såren får Järrel en saftig riksdagspension av skattebetalarna.
Fem år efter att han fick lämna riksdagen, tycker inte Henrik S. Järrel att ersättningen på 34 000 kronor i månaden är oskälig. Nonchalant konstaterar Järrel att han inte anmält sig på Arbetsförmedlingen – ”men att han då och då träffar människor ifrån sin gamla bransch” (ExP 8/6).
TV-kanalerna blir fler. Politikens nickedockor förnekar sig aldrig.