Klädd i beige kostym – inte för billig, inte för dyr – försöker ”starke man” dölja en buk som har krupit över byxlinningen.
Det är svårt att följa Lars-Göran Bengtssons äventyr utan att få sig ett gott skratt. Varför läsa statskunskap när SSU var ”livets hårda skola”?
Höjden av lycka når Bengtsson när han får röka cigarrer på sin lokala Rotaryförening.
”Där alla viktiga beslut fattas”.
Avdragsgilla boxershorts och arbetsluncher på ”statt” i all ära. SVT:s bild av lokalpolitiker som lurendrejare, vilka hellre drömmer om Champions league – ”Det är ju för f-n biljetter till finalen. Barcelona mot Inter” – än lyssnar på invånarna, är inte okomplicerad.
Tveklöst. Verklighetens fullmäktigesalar har sina Lars-Göran Bengtsson. Inte minst kommuner, vars politiker tar makten för given, får sin beskärda del av vänskapskorruption.
”Vi bjuder familjen. Ingen behöver veta!”.
Däremot lägger majoriteten av landets kommunalråd stora delar av sina liv på ett ärligt uppsåt: att förbättra hemmiljön för sig själv och sina grannar. I bakgrunden finns inte sällan just en bortprioriterad familj.
När lokalpolitiken, på bästa sändningstid, målas ut som fullständigt samvetslös får allmänheten knappast fler incitament att engagera sig politiskt.
Tvärtom bekräftas alla våra fördomar om förtappade själar framför kommunhusets slaskiga kaffeautomat.
Det är ohyggligt roligt. Och inte särskilt rättvist.