Världens högsta byggnad, världens största köpcentrum och världens bisarraste inomhusskidbacke i all ära. Det mesta i Dubai är luftslott, vilka förr eller senare punkteras av sin egen smaklöshet.
Det bestående minnet från Dubai är inte alla fallossymboler till byggnader, som reser sig halvvägs upp till stjärnorna på den arabiska himlen. Den största upplevelsen var att spendera en dag vid hotellpoolen och studera människorna bredvid.
Aldrig förr har så många saudiska heltäckande slöjor, och så många ryska skönhetsoperationer, trängts på en sådan liten yta. Men slöjorna och silikonet är förstås ett uttryck för samma patriarkala samhällsstruktur.
Den gemensamma trösten är guldkortet hos Gucci.
I valet och kvalet mellan två ruttna kvinnoideal föredrar jag ändå Ryssland. Det räcker med några dagar i närheten av jämnåriga saudier, för att konstaterara att den wahabistiska tolkningen av islam, är omöjlig att förena med individuella rättigheter. Dyra handväskor kamouflerar inte dess könsapartheid.
Och saudierna som reser till Dubai räknas ändå som moderata.
Veckans Uppdrag granskning, om hur pengar från Saudiarabien finansierar svenska moskébyggen och konfessionella friskolor, var därför välkommet. Slutsatsen har jag ännu inte kommit fram till. Men precis som i Dubai frontalkrockar västvärldens alla friheter, med saudiernas totala religionsförtryck. Skillnaden är väl skatten och vädret.