En kväll efter jobbet var jag så uttråkad att jag gick till turistbyrån. När jag frågade kvinnan bakom disken vad man gör en tisdagkväll i juli, fick jag svaret att i dag ser nog många ”Allsång på Skansen”. Ni förstår vart jag vill komma.
Katrineholm behövde lite kultur.Till kommunens smala lycka drog politikerna samma slutsats. I dag marknadsför sig Katrineholm som en del av ”Sveriges lustgård”. På kommunens hemsida får potentiella besökare veta att lusten styr i den kärleksfulla idyllen.
”Matlust, reslust, lust att uppleva, lust att göra. Alla sinnen väcks till liv av närheten till naturen och livets skeenden. Efter besöket och upplevelserna kanske någon får lust att åka hem. Det är ju också någon slags lust”.
I kommunen med stort K sparar man inte på krutet, utan använder erotiska meningsuppbyggnader för att få turismen i extas. Allt är möjligt. Utom att välja gäster.
När några fransk-romerska familjer i veckan stannade till i ”Sveriges lustgård” var all ”lust att uppleva, lust att göra” som bortblåst.
På Djulö camping fanns inga platser lediga och när romerna parkerade sina husvagnar i närheten av Duveholmsgymnasiet väcktes kommunalrådet Göran Dahlströms ”alla sinnen” till liv.
Protokollsossen Dahlström har rätt i att övernattningsregler ska följas. Problemet är att han låter mer som en skadereglerare på Anticimex, än som en politiker som välkomnar nya besökare till sin stad.
–Polisen ska avhysa dem ifrån kommunen, dundrade Göran Dahlström (K-kuriren 8/9).
Det är skillnad på resande och resande. Sörmlands motsvarighet till Nicolas Sarkozy hade väl inte räknat med några romer i sin lustgård.
Om ni frågar mig vad som var bäst med Katrineholm?
”Lusten att åka hem”.